Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
370
finna vi dem öster om Weichseln[1]. I det stora Marcomanniska kriget mot Romrarna (år 162—180) framträda derpå Götiska folk[2], hvarefter flera af dem mot krigstjenst fâ boningsplatser i Pannonien, Dacien, ja äfven söder om Donau i Mœsien och Thracien[3], och här begynna de, efter flera föregående oroligheter, det första stora egentliga kriget emot Romrarna under Kejsar Decius i medlet af tredje århundradet. Till Donauländerna har således otvifvelagtigt en riktning af den Götiska utvandringen gått; men den synes äfven haft en annan, mera östlig. Ptolemæus i andra århundradet finner Götiska folk äfven vid öfra Tanais[4]. De
- ↑ Gythones i Ptolemæi Sarmatia, hvars vestra gräns är Weichseln.
- ↑ Julius Capitolinus in vita Marci Antonini cc. 14, 22; jfr. ofvanföre s. 111.
- ↑ Dio Cassius L. LXXI: 11, 12. Jordanes de Reb. Get. c. 15.
- ↑ Scyrri, Scirri. Jfr. Ptolemæi Sarmatia ad verum redacta a Gatterer. Commentatt. R. Soc. Gotting. Vol. XII. De omtalas redan af Plinius öster om Weichseln (L. IV. c. 13.), Procopius räknar dem bland Götiska nationer (D. B. G. L. I. p. 139. Ed. Grotii), hvilket bestyrkes af anförare-namn ibland dem, t. e. Vulfo (Ulf), Jordanes c. 54. Hos denna författare förekomma de såsom ett med Göterna förbundet folk norr om Donau; men blefvo, efter uppkommen oenighet, af Östgöterna slagna, c. 53. Scirer nämnas med andra
