bestämmer sjelf Harald Hårfagers epok såsom den, från hvilken man hade samtida intyg af välbekanta Skalder att åberopa[1]. Men om nu det egenteligen historiska minnet börjar med samtida eller åtminstone från händelserna ej allt för långt aflägsna vittnens intyganden, så är den historiska tidens början hos Isländarna äfven härigenom bestämd. Den infaller i 9:de århundradet och sammanfaller med Islands eget bebyggande, hvilket naturligen var den vigtigaste tidpunkten för folket, och genom Are Frode hade den blifvit kronologiskt bestämd. Hvad sedermera skedde på deras egen ö, eller sig tilldrog i den öfriga Norden, med hvilken de stodo i oupphörlig förbindelse, derom lefde hos dem en erinring, hvars friskhet ej hann blekna innan
- ↑ „Med Harald voro skalder, och kunna män ännu deras quäden, och quäden om alla de konungar som sedan hafva varit i Norge, och taga vi mest efterdöme af det, som är sagdt i de quäden, hvilka äro quädna för höfdingarna sjelfva eller deras söner: det tage vi för att vara sannt, hvad i de quäden finnes om deras färder eller krig. Det är väl skaldernas sed, att prisa den mest, inför hvilken de äro; men ingen månde våga att säga inför någon sådana hans verk, hvilka alle det hörde så väl som han sjelf viste vara fåfänglighet och skrock: det vore hädelse, men icke lof.” Snorre Sturles. ibid.
mäns berättelser, tillägger han: „men quädena synas mig minst förändrade, om de rätt quädas och med förstånd nyttjas.” Heimskr. Föret.
