Sida:Svea rikes häfder.djvu/410

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

388

Ynglingasagan ha de åter velat urskilja de första tretton kapitlen, som angå Odens och Asarnes invandring[1]. Ett ibland skälen är, att Thiodolfs quäde först åberopas vid Fjolner, den förste Ynglingen och son af den Yngve Frey, som skall gifvit hela ätten sitt namn; då deremot om de förutgående personer och händelser, — då man undantar en strof om Gefion af Brage den gamle[2] — inga skalders vittnesbörd anföras, ej heller gerna kunnat åberopas, emedan i skaldernas behandling af Mytherna, Asarne framställas såsom gudar, då de deremot i Ynglingasagan uppträda såsom historiske personer. Häraf har man velat sluta, att de första tretton kapitlen af Ynglingasagan äro ett senare tillägg, och af Snorre Sturlesons egen hand[3]. — Vi kunna ej dela denna sista tanka. Att företalet till Heimskringla, hvilket i synnerhet redogör för Ynglingasagans uppkomst, är af Snorre Sturleson sjelf författadt, derom kan intet tvifvel uppstå. Men nu förekomma olikheter emellan detta företals uppgifter och Ynglingasagans egna[4], hvilka visa att

  1. Müller, Critisk Undersögelse s. 184.
  2. YnglingaSaga, c. 5.
  3. Müller, l. c. s. 185.
  4. I företalet till Heimskringla säges, att i Ejvind