Sida:Svea rikes häfder.djvu/413

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
391

beboelig, Ethopien: det stora Suithiod, är både till namn och betydelse detsamma som det gamla Scythia magna[1], hvilket af andra Isländare äfven uttryckeligen anmärkes[2]. Betänker man nu, att sjelfva namnen Asar och Asgård redan äro nog att leda tanken på Asien[3], äfven utan

  1. Æthiopia magistro Snorronis fuit Blaland; ex Schytia, propter tenuem convenientiam vocis, factum est Suithiod, et ex Schytia magna, ut fautores Ephorianaæ sententiæ loquebantur, Suithiod miklu: Serkland Ephoriana est India — — Bayer, Conversiones rer. Schytic. Opuscula. Halæ 1770. p. 249. Geografen från Ravenna förenar bägge namnen, då han talar om India Serica, och Bayer härleder namnet Serica, Serkland från det Arabiska Scherk, Schark, som betyder Orienten — (af dess pluralis Scharkin har ordet Saracener, Österlänningar uppstått). I Rimbegla. P. III. c. 9. säges att tre Indialand funnos: ett låg vid Blåland (som här förklaras för Mauritanien), ett annat vid Serkland, det tredje vid verldens ända. Dersammastädes säges, c. 10, att floden Tigris faller genom Serkland.
  2. „I Europa er austaz Cithia, þut kollum ver Suiþiod hinu myclu”. Fragmentum vetus Islandic. ap. Langebek l. c. Annalista Saxo (från 12:te årh.) ap. Eccard. Corp. Historicor. Medii Ævi. I. 195, säger att Norrmännerne, som i 9:de århundradet härjade Frankrike, kommo från Sithia inferior — „si quidem a Sithia inferiori egressi Normanni lingua barbara, quasi homines septentrionales, dicti sunt.” Den gamla Prosaiska Svenska Krönikan säger: „Sithia som är Svidia”. Jfr. ofvanföre s. 102.
  3. Quoniam ex veterum geographorum sententia Tanais