Sida:Svea rikes häfder.djvu/441

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
419

på Finska stammen, betyder derföre hos Lapparna fiende[1]. I allmänhet äro väl de af Isländarna omtalte Finnar senare tiders Lappar[2], ett namn, som detta folk likväl sjelft icke vill vidkännas. Att de varit den Skandinaviska Nordens urinvånare (i den mening att ingen Historia kan följa dem dit), är sannolikt, så mycket mer som historiska spår visa deras undanträngande allt mer åt Norden. Sjelfve påstå de sig äfven fordom innehaft Sverige[3]. Svensken och Lappen, säga de ock, voro från

    Beskrifning om Kemi Lappm. Stockh. 1804. s. 71. I Utsjoki, i öfversta delen af denna Lappmark, finnas ock Fiskare-lappar, oftast af Finsk härkomst. Ibid. s. 25.

  1. Tjude kalla Lapparne sina fiender, med hvilka de berätta sig haft strid i forna tider.” Lindahl et Öhrling, Lexicon Lapponicum. Stockh. 1780, s. 476.
  2. Det sista namnet förekommer i Skandinavien först hos Saxo, hos Isländarna först i Fundin Noregur. „Emellertid veta de ej ens att de blifva af oss och andra Nationer så kallade” (Högström, om Lappmarkerna, s. 56). De som veta det, förkasta namnet såsom ett öknamn, och detta gäller så om de Svenska, som Norrska Lappar (Schefferus, Lapponia, pp. 5, 6. Leem, Beskrifvelse over Finmarkens Lappar. Kjöb. 1767, s. 9). Fjellmän, Fjellfolk, äfven Finne, äro deremot namn, hvilka de höra gerna.
  3. „En del Lappar vilja alldeles påstå, att deras förfäder fordomdags varit egare af hela Sverige; men att våre