Sida:Svea rikes häfder.djvu/443

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
421

Norrmännen af fjellen, öfver hvilka likväl både Norrmän och Quener plägade härja på hvarandra[1]. I Harald Hårfagers tid stötte Quenland intill Helsingland; efter Quenland följde Finland, derpå Kirialand (eller Karelen), och ofvan alla dessa länder låg Finmarken eller Lappmarkerna[2]. Quenerne innehade således det nu varande Medelpad, Ångermanland och Vesterbotten. Undanträngde af Norrska och Svenska nybyggare, som småningom besatte Svenska Norrland, förlora de sig sluteligen i det nu varande Österbotten, hvars Finska invånares inhemska namn än i dag återkallar oss de gamla Quener, såsom ock Norrmännen kalla dem, och har samma bemärkelse, hvilken vi funnit i ordet Finnar, nemligen låglandets folk[3]. Men

  1. Konung Alfred i Ottars och Ulfstens Reseberätt. s. 25, 41. "Der äro mycket stora sjöar emellan fjellarna (heter det s. 41), och Quenerne bära deras fartyg öfver land, in i sjöarna och härja derifrån på Norrmännen; (ty) de ha mycket små och lätta fartyg".
  2. Egils Saga, c. 14. Kareler nämnas ännu omkring år 1350 vid Torneå. Porthan, ad Pauli Junsten Chronic. p. 157. I Norriges Historia förekomma Quenerne sist år 1271, då de bekrigade det Norrska Helgeland i förbindelse med Karelerna, (Torfæus, Hist. Norv. IV. 352.) Krig emellan Quener och Kareler omtalas i 9:de årh. Egils Saga, l. c.
  3. Finnarne i det östligare Österbotten och Kajana kalla