Sida:Svea rikes häfder.djvu/446

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

424

Vi ha antagit att Ynglingasagans berättelse om den Odinska invandringen i Norden rörer en verkelig händelse. Men granskar man denna berättelse, jämnför man den med andra intyg och med flera historiskt otvifvelagtiga omständigheter, så måste ock den tanken uppstå, att denna invandring ej var den enda, och att en äldre redan fört samma folkstam till Skandinavien. Oden tar länderna kring Mälaren i besittning. Hans bosättning der framställes såsom följd af ett förbund med äldre invånare, grundadt på den vördnad den nye Religionsstiftaren ingaf[1]. I en redan hos dem antagen, ej olik Religion har han således funnit stöd för sitt anseende; så mycket mer, som ingenstädes talas om dessa äldre inbyggares fördrifning: ingenstädes härledes Sveriges och Danmarks, ännu mindre Norriges, hela befolkning från en sådan händelse. Påståendet att Oden och Asarne införde ett nytt språk i Saxen och de Nordiska rikena[2], bevisar i sin egentliga bemärkelse för mycket, att kunna tagas efter orden, då ingen lärer kunna påstå, att den stora språkstam, hvaraf Angelsaxiskan och de

  1. Ynglingasaga, c. 5.
  2. Föret. till Edda. Rymbegla. P. III. c. 1.