Sida:Svea rikes häfder.djvu/468

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
446

sålunda förklara den[1]. I Frankernas Krönikor möter oss det fabelagtiga Troja såsom utgångspunkt[2]; men att ett Asgård derunder är förborgadt, synes äfven deraf, att, i granskapet af Taciti och Ptolemæi Asburg vid Rhen, i Medeltiden omtalas ett Troja Francorum[3]. För öfrigt har

  1. Hit kan man räkna: „Saxones reliquias fuisse Macedonici exercitus, qui secutus Magnum Alexandrum immatura ipsius morte per totum orbem sit dispersus”. — samt: „Saxones his regionibus navibus advectos fuisse” — Witichind l. c. Författaren till Chronicon Holsaticum (Edit. Leibnitz, in Accessionibus Historicis), låter dessa öfverlefvor af Alexanders krigshär, till sjös komma till Östersjöns kuster. Jfr. Bayer, Opuscula, p. 207.
  2. Ej blott i Trithemii redan citerade utdrag af Hunibalds Krönika förekommer detta fabelagtiga Troja. Det finnes ock i Gesta Francorum Epitomata, hvilka föra Gregorii Turonensis namn — hos Fredegarius Scholasticus (från 8:de seklet), i dess utdrag af samma Gregorii Krönika — hos Aimoinus (från 9:de årh.), de gestis Francorum. Se dessa i Corpus Francicæ Historiæ veteris et sinceræ, Ed. M. F. (Marquard Freherus), Hanov. 1615. — Albericus Monachus trium fontium har det efter de förenämnda. Chronicon (ed. Leibnitz), Hanov. 1698. p. 30. Hunibald utsträcker den Trojanska härstamningen äfven till Saxerna („qui et ipsi a Trojanis procreati memorantur”), säger att de voro „Frankernas bröder”, hade förr kommit till Tyskland och lemnade de från Skythien anländande Frankerna land bredevid sig.
  3. Nec procul a Rheno civitatem ad instar Trojæ nominis ædificare conati sunt; cœptum quidem, sed