Sida:Svea rikes häfder.djvu/469

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
447

den Frankiska vandringen ungefär samma rigtning som den Odinska, nemligen från Tanais till Donauländerna, och derpå till Norra Tyskland[1].

    imperfectum opus remansit. Fredegarius, Excerpta Chronica Gregorii Turon, c. 2. Staden Xanten på vänstra Rhen-stranden, helt nära det gamla Asburg, kallas Troja Francorum, i den helige Victors Legend, cit. af Görres, Ueber Hunibalds Chronik. Deutsch. Museum, 1813, s. 344.

  1. Jfr. Gesta Francorum Epitomata cc. 1, 2. Fredegarius l. c. Aimoinus de Gestis Franc. L. I. cc. 1,2 . — Alla dessa låta dem först komma från Troja till Tannis och Mæotis. — Man vore frestad att i denna Trojanska härstamning ej blott se en lärd fabel, då äfven Grekerne omtala Trojanska kolonier i Skyternas land, och viste berätta, att Skanandrios, Hektors och Andromaches son, kommit till Skythien och nedsatt sig vid Tanais. Scholiasten till Euripides Andromache, v. 221, anför detta ur andra boken af Anaxicratis förlorade Argiviska Historia, (citerad af Münster KirchenGesch. von Dänemark u. Norwegen. Leips. 1823, s. 120). Ej förgäfves skulle således namnet Ida återljuda i Nordiska Mythologien, såsom gudarnas säte. Det Trojanska Ida var nemligen säte för de Idæiska Dactylerna (i grunden samma väsenden med de Samotrakiska Kabirerna, och med Telchiner, Kureter, Korybanter), uppfinnare af metallernas smältning, af vapendansen, af versmåtten, trollkarlar, prester och dæmoner, och i många drag liknande Asarna. — Frankernas tåg skall från Mæotis först gått till Pannonien. Att de derifrån kommit till Rhen, säger äfven Gregorius Turonensis vara mångas berättelse ("tradunt multi eosdem de Pannonia fuisse digressons, et primum quidem litora Rheni amnis incoluisse"). Histor. L. II. c. 9. Traditionen fanns således redan i sjette århundradet, och är säkerligen ännu äldre. Aimoin de Gestis Franc. L. I. c. 16, lägger en bekräftelse på