Sida:Svea rikes häfder.djvu/482

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
458

bli den bästa mans död i hans ätt, de underkasta sig, för att lyckas i sin hämnd, de af Spåquinnan Huld dem förelagda villkoret, att slägtmord sedan alltid skulle föröda Ynglingaätten, och bränna sin fader inne. Derefter blir samma gullkedja verktyg för Agnes död[1]. Alrik och Erik, Agnes söner, falla för hvarandras hand[2], Alf och Yngve, Alriks söner, ha samma öde[3]. Den gamle Aune offrar sjelf nio söner åt Oden för lång lifstid[4]: och betänker man att, enligt Ynglingasagan, Riket med Agne först kom i brödraskifte och sedan deltes emellan slägterna allt som de grenade sig[5], hvaraf kan slutas, det också Fylkiskonungarne i allmänhet voro af Ynglingaätt; så var branden i Uppsala, hvars följder störtade Ingjald Illråda och ättens välde i Sverige, äfven ett slägtmord. — Vår mening är ej, att dessa brott och olyckor blifvit diktade för att förklara förbannelsen: de ha tvärtom sannolikt först fört tankan på denna såsom orsak; men förbindelsen emellan bägge (hvilken väl ej

  1. ibid. c. 22.
  2. c. 23.
  3. c. 24.
  4. c. 29.
  5. c. 40.