Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
475
efterkommande dyrkades såsom gudar”[1]. Men i företalet till Edda, i Rimbegla och i Fundin Noregur är åter Yngve[2], Ingfreir[3] eller Freyr[4] — en son af Oden. Ifrån Fjolner, Freys son, öfverensstämma de flesta ättartalen; men den afskrift af Langfedgatalet, hvilken Verelius anför, och som utmärker sig genom några afvikelser, har äfven den anmärkning, att emellan Frey och Fjolner en lucka finnes i slägtregistret[5]. Detta visar oss också ättartalens ovisshet just i denna punkt, der äfven den ifrigaste försvarare af deras tillförlitlighet måste erkänna sannolikheten af en sådan ovisshet, nemligen i öfvergången från Nordens
- ↑ Rex Inge, quem primum Sueciæ Monarchiam rexisse plurimi astruunt, genuit Neroch. Qui genuit Froy. Hos ambos tota illorum posteritas ut deos venerati sunt. Catal. VI. Scriptt. Rer. Sueo. Med. Ævi. I. 14. Inge Sverikis Konungr, som ensamb rædh först allo sverike swa sum mæn sægia af han fik en son som het neork, sidhan fik han en son som hæt frodhe, ok the badhe hedhrades swa sum gudhar af allom them som af thöm badum födos. Ibid. Cat. III. p. 5.
- ↑ Edda, Formáli s. 15. Jfr. Skalda s. 211.
- ↑ Rimbegla P. III. c. 1.
- ↑ Fundin Noregur hos Björner l. c.
- ↑ Verelius not. ad Hervararsaga p. 39. ex cod. Ættarboga. Emellan Yngve Freyr och Fjolner anmärkes: hier vantar, d. ä. här fattas.
