men om en Irländsk konung Hugletus[1]. Denne är, såsom den Svenske, mycket rik och mycket snål, omgifver sig, liksom den förre, med gycklare, blir på samma sätt anfallen av Konung Hake, har samma hjelpare i bröderna Svipdag och Geigad och samma fiende i den gamla Starkother[2], samt faller i striden. Likheten både i namn och omständigheter visar, att här är fråga om samma personer. Saxo beropar sig på ett ännu i hans tid erinradt quäde af Starkother om händelsen: Saxo är det äldre vittnet, och skrifver efter inhemska öfverlemningar. Allt detta förbjuder oss att i hans framställning endast se en sjelfvillig förändring af verkliga förhållandet, och då i lika litet derföre behöfva anklaga Ynglingasagans författare; återstår blott att antaga, det olika öfverlämningar verkeligen legat till grund för bådas berättelser. Uppmärksamhet måste det väcka, att denne Hugleik icke nämnes såsom konung i Langfedgatalet, och att han tillika är den ende Uppsalakonung af Ynglingaätten,
