Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
502
räknade dessa till tio och slöt med Tiundaland[1], måste äfven konung Auns söner vara tio; men den siste räddas af folket ifrån den äfven honom af fadren ämnade offerdöden, på det en efterträdare till riket skulle finnas. I berättelsen om denna konung gör Ynglingasagan åter med Danska konungalängden en jämnförelse, som dock illa slår in med tidsföljden. Tillförene har Sagan anmärkt, att Dyggve var förmäld med Dan den stormodiges syster, och således med denna konung samtidigt. Nu
- ↑ Aun skall låtit gifva det detta namn, då han ville offra sin tionde son till Oden (ibid.). Sagan synes ha afseende på en gammal indelning af Folkländerna i tio Hundari eller Härad. De gamla namnen Fjerdhundra, Attunda, Tiunda, hänvisa på en sådan indelning. Sjuhundra kallas ännu ett härad i Uppland. Samma ändelse finnes der äfven quar i Häraderna Erlinghundra, Semminghundra, Långhundra, Lyhundra, Närlinghundra, Åsunda (fordom Ashundari, jfr. Salvius om Uppland s. 269), Lagunda, Hagunda, Norunda. Man ser att de gamla Häraderna varit färre, men haft en vida större omfattning, då t. ex. hela den trakt, som ännu heter Fjerdhundra, fordom räknades för ett sådant. Med stigande odling och folkmängd har äfven häradsindelningen blifvit mångfaldigad. Härad och Hundari komma bägge af 100; ty här kallades ett antal af 100: „Herr er hundrat”: Skalda s. 198.
gifva namn åt några härader i sitt land efter talet på sina söner, hvilka han offrade till Oden.” Yngl.S. l. c.
