Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
501
Sagan anmärker, att det hos Skalden förekommande uttrycket Anasot allt sedan nyttjades om dem, som dogo utan värk, af ålderdomssvaghet. Denne konung har således nått en ovanligt hög ålder. Men den lifstid Ynglingasagan tillägger honom af tillsammansräknande tvåhundradetio år[1] är lika osannolik, som rysligheten af det medel, hvarigenom den skall blifvit uppnådd, neml. offrandet af nio söner efter hvarandra till Oden, öfverstiger all trolighet. Så afskyvärda offer förekomma visserligen i den hedniska Norden[2], och sagan torde äfven här ej vara utan all grund. Men de offrade sönernes antal har tydligen sitt ursprung i den fabel, att vissa härader i konung Auns rike efter dem fått sin ordningsnummer[3]. Då man nu
- ↑ Auns tillhoparäknade lefnadsår, enligt Yngl.S. c. 29, gå till detta tal, och hans regering till etthundrade nittio.
- ↑ Jfr. Jomsvikingasagan c. 35 om Norrska Jarlen Håkan, som offrade sin son Erling till Thorgerd Hörgabrud för seger.
- ↑ Oden hade svarat honom: „at han skylldi æ lifa, medan han gæfi Odni son sinn ett tíunda hvert ár; och þat med at hann skylldi heiti gefa nockuru heradi í landi sínu epter sona sinna, þeira er hann blótadi till Odins”: „att han skulle alltid lefva, så länge han gaf åt Oden en sin son hvart tionde år, och tillika att han skulle
