omkring bebygdt; ty folk fanns i öfverflöd. I hvarje storhärad i Svithiod lät K. Anund bygga gårdar. Han for kring landet på gästning, och kallades Braut-Anund, emedan han låtit bryta vägar öfver allt Svithiod, öfver skogar, myror och fjell. Då han en höst färdades mellan sina gårdar med sitt hof, nedstörtade i en fjelldal ett bergras och begrafde honom och hans följe[1]. Hans son ingialds Historia begynner med en märkvärdig återblick på föregående tider, och då Snorre Sturleson säger att Ynglingasagan blifvit tillökt efter kunniga mäns berättelser[2], torde man i denna
- ↑ Thiodolf säger att det skedde
under himlafjellen — hvilket här väl står för höga
„und himinfjöllum” —
berg i allmänhet. — Man har svårt att igenkänna några sådana i Balunds ås i Westmanland, uti hvars grannskap en hög, som liknar i storlek kungshögarna vid Uppsala, af folket kallas Anundshögen, fordom varit Tingställe och af flera blifvit ansedd för Braut-Anunds begrafningsplats. I Mindre Rimkrönikan heter denna konung Brettamunder. Det säges att han i Nerike vid ett ställe, som kallas Högaheed, blifvit dräpen af sin broder Sigweder. Den äldsta inhemska Konungslängden för hedniska tiden har samma uppgift, men kallar stället cœlicampus (Himlahed) Cat. Reg. II. Scriptt. Rer. Svec. T. I. — Ynglingasagan känner ingen Sigwedr, såsom konung Anunds bror eller mördare; men omtalar en konung Sigvatr af Attundaland, hvilken tillika med de öfriga Fylkiskonungarna innebrändes af Ingjald Illråda.
- ↑ Till dessa får man väl ock räkna Synkronismerna emellan Svenska och Danska konungalängderna.
