Hoppa till innehållet

Sida:Svea rikes häfder.djvu/533

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
509

Adalsyssel[1] slagen. Svearne gjorde hans hög vid sjelfva stranden, der „Östersjön — säger Skalden — sjunger hafssången Svensk konung till förnöjelse”[2].

Med hans son braut-anund och dennes son ingiald illråda ingriper först folkets och landets Historia i Konungaättens. Sedan den förre företagit ett krigståg till Estland och hämnat sin fader, hade han frid i sina dagar, och samlade många ägodelar. Goda år utmärkte hans regering, och konung Anund var den vänsällaste af konungar. I hans tid var ännu Svithiod ett stort skogsland med ödemarker, hvilka fordrade många dagar att öfverfaras. Men K. Anund använde mycken flit och kostnad att rödja skogen och sedan bebygga den uppröjda jorden. Han lät lägga vägar öfver ödemarkerna. Då fanns i skogarna äfven slättland. Der uppstodo stora härader; och så blef landet vidt

  1. Så kallades fordom det midt emot Öarna Dagö och Ösel liggande landet. Se Schönings Karta till den Köpenh. Ed. af Heimskringla T. I.
  2. Denne Yngvar kallas i Fundin Noregur hin hari eller harri (den höge). Hari betyder eljest, äfven i sig sjelf, Konung, hjelte. Björn Haldorson, Isl. Lex.