Sida:Svea rikes häfder.djvu/547

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
519

drog till Svithiod mot Ingjald. Denne kände sig ej nog stark att kunna göra motstånd, och visste att flykten blott skulle mot honom uppväcka alla hans fiender. När Ivars här nalkades, togo derföre Ingjald och hans dotter, hvilka då uppehöllo sig på Ränninge[1], det råd, som sedan blef mycket namnkunnigt. De gjorde allt sitt folk drucket och låto sedan tända eld på Kungssalen. Salen brändes, och allt folket som derinne var, tillika med Konung Ingjald och Åsa.



X.
Fortsättning af konungalängden till nionde århundradet.




Efter Ingjald Illråda — säger Ynglingasagan — kom Uppsalavälde ur Ynglingarnas ätt, så vidt deras slägtlinea i oafbruten följd kan räknas. Ty all

  1. Jfr. HervararSaga c. 20, der det samma berättas. Inhemska kungalängden säger ock om Ingjald: „hic se pro timore Yvari Regis horribiliter cum suis combussit. Scriptt. R. Svec. I. Cat. VI. cfr. Cat. II. En ovanligt stor dubbel ringmur, eller krets af stora sammanhopade stenar belägen på en skogshöjd på Fogdön vid Mälaren, kallas ännu Ränningeborg, bredvid byn Ränninge.