Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
520
Svea-allmoge[1] uppreste sig endrägteligen att fördrifva K. Ingjalds slägt och alla hans vänner. Men när Olof, K. Ingjalds son, fick veta sin faders öde, drog han till Nerike med det folk, som honom följa ville; ty hans moder Gauthild var en dotterdotter af K. Olof Skygne i Nerike. Då Svearne sporde det, fick han ej längre der vara[2], utan drog vester öfver skogen till en å, som norr ifrån faller i sjön Vänern, och kallas Elfven[3]. Der nedsatte han sig med sina följeslagare, begynnte rödja skogen, bränna och odla, och blefvo der innan kort stora härader, hvilka kallas Värmeland[4]; och landet var ganska godt. Då det
- ↑ „Allr múgr Svia” Yngl.S. c. 46. Múgr, Múgi betyder mängd.
- ↑ Ibid. Svearne i inskränktare bemärkelse skiljas således här från Nerikesboar.
- ↑ Tydligare utmärkes ej hvilken af de från norr i Wenern fallande Wärmländska elfver här menas. Klaraelf kallas ibland dessa ännu företrädesvis Elfven eller Storelfven. Meningen i orten, att det varit den längre väster ut belägne By- eller Säfle-elfven, är så vida troligt, som det stora vattendraget derifrån åt norden erbjuder den närmare led åt Norrige, på hvilken Olofs efterkommande och en del af hans koloni sedan drogo sig öfver Eda skog (såsom det uttryckligt heter), inom Norrska gränsen. En hög vid Säflebron föregifves vara Olof Träteljas.
- ↑ Vermaland, ibid.
