Ingjald sin fader, och var konung till sin död, hvarefter Halfdan underlade sig Värmland, satte Jarlar öfver och tog skatt deraf så länge han lefde. I Norrige utvidgade han äfven sitt område[1].
Huru den sålunda till Norrige fortplantade Ynglingaätten der småningom ökade sitt välde tills den med Harald Hårfager förvärfvade hela Norriges rike, hörer ej till vårt ämne att berätta. Deremot förestår oss en granskning af den Svenska Konungalängden intill samma tid.
Denna tidrymd från Ingjald Illråda till Erik Emundsson, Harald Hårfagers samtiding i Sverige, är ännu dunklare än den föregående. Vi ha förut i Ynglingatalet åtminstone ägt en ledtråd. Den stig, på hvilken den fört oss, är väl trång, erbjuder få jämnförelsepunkter med kringliggande föremål, och öppnar blott sällan en vidsträcktare utsigt, hvars snart försvinnande ljus likväl mer tillåter oss att ana än klart skåda vidden och beskaffenheten af synfältet. Men denna ledtråd är likväl ingenstädes så osynlig eller intrasslad, att ej tidsföljden kan iakttagas, och, åtminstone inom de en
- ↑ Yngl. S. cc. 47-50.
