berättades till Svithiod att Olof röjde skogarna, blef han kallad Trätelja, och det råd han sig företagit tycktes föga hederligt. Men en stor mängd folk, som ur Svithiod blifvit landsflygtigt för Konung Ivar, då de hörde omtalas att Olof Trätelja i Värmeland hade ett godt land, begaf sig dit, mycket mer än landet kunde föda, hvaraf uppstod dyr tid och hungersnöd. — Detta tillskrefs konungen, såsom Svearnes sed är, att tillegna sin konung både goda och onda år. Konung Olof brydde sig ock litet om offren, hvilket illa behagade folket, och troddes vara en orsak till den dyra tiden. Derföre uppreste de sig emot K. Olof, omringade hans hus och brände honom inne, gifvande honom åt Oden, såsom offer för god årsvext. Det skedde vid Vänern. Men de förståndigare bland Svearne begrepo, att folkets myckenhet, men icke konungen, hade vållat den dyra tiden. De togo derföre det råd att med hela hären draga öfver Edaskog, in i Solöar i Norrige, hvarest Olof Träteljas son Halfdan Hvitben uppfostrades hos sin morbroder Konung Sölve. Sölve slogo de ihjäl, men togo Halfdan Hvitben och satte honom öfver sig till Konung. I Värmland efterträdde Halfdans broder
