Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
539
söder ut[1] genom skogen Kolmörk[2], som skiljer Svithiod och Östergötland; och när han var kommen ur skogen vester ut till Bråviken, möter han der sin flotta och slår läger emellan skogen och viken. K. Haralds krigsmakt var ur Dannemark och Östergötland; till honom stötte ock mycket folk ifrån Saxen, Österrike[3] och Känugård, och var
- ↑ Då Sagobrottet säger att Sigurd drog först efra till Eyrasunda — „ofvanföre till Öresund” — och sedan genom skogen Kolmorden, låter detta ej förena sig med belägenheten, i fall man ej antar att det här nämnda Öresund är ett annat, än det vanliga. Läser man Eyarsund (Ö-sundet), så kan dermed förstås något af Mälarns sund med en ö i midten.
- ↑ Kolmirkur er skilur Suiþiod och Eystra Gautland — Mörk, hvilket äfven skrives Maurk, Mork, Mark, är skog i gamla språket — beslägtadt med Myrkr, som betyder både mörker och villfarelse. (Jfr. Glossar. till den äldre Edda II. 735, Björn Haldorsons Isl. Lex. och Ihre Gloss in v. Mark). Den här nämnda skogen kallas äfven i äldre Svenska skrifter Kolmork (Ihre l. c.) Begreppet mörk synes genom första ordet kol blifvit förstärkt; hvarmed öferensstämmer att ordet Myrkvidr (den mörka skogen) förekommer i Sagobrottet inom parenthes strax efter Kolmirkr, liksom till en förklaring af namnet.
- ↑ Så nämndes de östliga länderna vid Östersjön. Ryssland kallades ock Ostragard, men den södra delen, der Kiew var hufvudstaden, Chunigard, hvilket är Sagans Känugård. Rutia a Danis Ostragard i. e. in Oriente posita, affluens omnibus bonis, vocatur. Dicitur etiam Chunigard: eo quod sedes Hunnorum ibi
