Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
538
sjelf och undersåtarna till en börda[1]. Häldre än att förtäras på sotesängen önskar han falla i slagtningen, dö såsom han hade lefvat och komma med stort följe till Valhall[2]. Han sänder derföre bud till sin frände Konung Sigurd Ring: de skulle mötas och strida. Stora rustningar ske: Sigurd samlar en här ur hela Svithiod och Vestergötland: mycket manskap kommer ock till honom från Norrige, så att då Svear och Norrmän foro med sjömakten igenom Stocksund, voro der 2500 skepp[3]. Sjelf drager K. Sigurd med Vestgöterna landvägen
- ↑ Detta senare skäl uppgifver Sagobrottet utan att nämna Oden, och äfven Saxo har på denna berättelse haft afseende då han (L. VIII p. 142) säger „Sunt qui Haraldum — — industrio quodam spontaneoque conatu clandestinas exitii causas quæsivisse testantur. Quum enim ob senectam severitatemque civibus etiam onustus existeret, ferrum morbi cruciatibus anteponens, spiritum in acie quam in lectulo deponere præoptavit, consentaneum præteritæ vitæ operibus exitum habiturus.” Så äfven Sagobrottet, der Harald säger: vill ec helldr kongligar deya — „häldre vill jag konungligt dö”. — Att Saxo omtalar Harald Hildetands stränghet passar för öfrigt illa in med en hednisk Skalds uttryck, som kallar honom den milde. Skalda s. 174. Sagobrottet berättar att Harald, då han tog detta beslut, var 150 år. Denna orimlighet finnes ej i Saxo, som säger blott att han var ganska gammal (senectute confectus p. 146), och att han förut regerat 50 år i fred (L. VII. p. 139).
- ↑ Quo inferos comitatior peteret. Saxo L. VII. p. 143.
- ↑ Skeppens antal är lika i Sagobrottet och hos Saxo.
