om. Ragnar uppeldas af ryktet om sina söners bedrifter, att än en gång försöka sig i härnad, och för att med farorna öka äran, företager han, emot Aslaugs råd, ett Vikingatåg med endast tvenne skepp till England. Här stupar hans manskap i en strid mot Konung Ella, han sjelf blir fången, vill ej säga sitt namn, besjunger i ett quäde sina bedrifter och Valhalls väntade fröjd, samt dör under ormarnas bett leende. Hans söner — i synnerhet Ivar, — utkräfva hämnden af konung Ella.
Sådant är innehållet af Sagan om Ragnar Lodbrok och hans söner. Äfven den visar spår af en nyare hand, från den ålder, då Riddaretidens Romantiska Sagor på Island blifvit bekanta[1]. Den innehåller ej blott många uppenbart fabelagtiga omständigheter, utan flera af dessa äro näppeligen diktade i forntidens anda[2]. Grunddragen vittna likväl om denna anda, äro utan tvifvel gamla och ur forntida sånger hämtade; men huru olika de derpå grundade sägner blifvit utbildade synes bäst,
