Norveger, Göther, Svenskar, Vandaler (Vender) och Friser, hvilka från början af K. Æthelwulfs regering[1] till Norrmännens ankomst nära tvåhundrade år i detta syndiga land mördade man och fä. Ty anfallande England oupphörligen från alla sidor ville de ej så mycket underkufva som snarare härja och förderfva det. Öfvervunnos de någon gång, så uträttades dermed föga, då en annan ännu större flotta och krigshär oförväntadt och plötsligen visade sig på andra ställen. Drogo Englands Konungar att försvara rikets östra del, skyndade, innan de upphunnit fiendens skaror, budbärare efter, sägande: Hvart o Konung tar du vägen; se hedningarne, med en oräknelig flotta landande vid södra kusterna, härja redan städer och byar och förgöra på sin väg allt med eld och svärd. Och då sådana budskap icke dess mindre kommo från öster, vester eller norr, betogos de infödda allt hopp om räddning.” Irländska Annaler nämna dessa Skandinaviska Vikingar för Östmän med tillägg, att detta i
- ↑ Cujus temporibus Omnipotens Deus crudelissimas gentes immisit, quæ nec ætati nec sexui parcebant, Dacos cum Gothis, Norvagenses cum Suathedis, Wandalos cum Fresis, qui ab exordio regni sui usque ad adventum Willielmi Ducis Norrmannorum Angliam vastarunt, säger Bromton ap. Twysden l. c. p. 82 med samma ord.
