Sida:Svea rikes häfder.djvu/591

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
563

deras eget språk (hvilket kallas en förderfvad mundart af det Angelsaxiska) betyder män ifrån öster[1]. Skandinavien kallas på Iriska Lochlin[2], och dess inbyggare Lochlanach[3]. Vanligast utmärkes dock en Skandinavier under namnet Gál (främling); och dessa främlingar skiljas åter i de hvita (Fion-Gál), de svarta (Dubh-Gál) och dem, som äro från öarna (Innis-Gál)[4]. De bägge förra namnen äro förmodligen tagna af

  1. Dicti sunt autem Ostmanni, lingua ipsorum, corrupta quadam Saxonica, quasi Orientalis homines. Respectu namque terræ istius, ab orientalibus huc partibus undecunque advecti sunt. Giraldus Cambrensis Topographia Hibernica L. III. c. 43. cit i Ware’s Antiquitt. Hibern, hos Johnstone l. c. p. 76. Namnet förekommer ock hos Isländarna. Landnáma. p. 228 berättar om Eyvind, son till Björn en förnäm man i Götaland, att han på sina Vikingatåg kom till Irland och der blef gift med en Irländsk Konungs dotter, samt tillägger: Eyvindr var þvi kalladr austmadur, at hann kvam austan af Suiarike. „Eyvind kallades derföre Östman att han kom östan från Svearike.” Helge Magre hans son öfvergick till Island och blef der stamfader för en mägtig slägt.
  2. Annals of Ulster l. c. p. 64. Liksom äfven hos Ossian.
  3. It is necessary to premise, that in the Irish Language Lochlanach signifies the maritime Sea-kings or freebooters of the Nort: Gál a Scandianvian foreigner in general; Fion-Gál the white foreigners; and Dubh-Gál the black foreigners. Johnstone l. c. p. 56.
  4. Innis-Gáls (i. e. the insular foreigners), Annals of Ulster l. c. p. 68.