Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
564
klädedrägt eller utseende; men alla tre synas svara mot de tre Skandinaviska folken, hvilka eljest i Engelska Krönikor gemensamt heta Danskar. Uti Irland omtalas de först år 792[1]. De sägas då ha härjat hela Britanniens kust, och dessa anfall nämnas såsom fortsatta under en mängd år. Bosättning och eröfring blefvo af dem följden. Före år 851 innehade Skandinavier redan Dublin och landet der omkring, hvilket sedan af de så kallade Hvita bland dessa främlingar synes haft namnet Fingallia[2]: desse berättas föregående året ha sjelfve blifvit slagne och plundrade af de Svarta[3]. År 852 kom derefter Olof, en Konung från Lochlin, till Irland; honom underkastade sig alla de Nordiske främlingarne i landet[4]. Enligt
- ↑ Enskilda vikingatåg till Irlands och följagteligen äfven till Englands kuster måste likväl varit äldre. Den helige Findan, som år 700 blef Munk i Allemannien, hade af Norrmän blifvit röfvad och bortförd från Irland. Adelung Mithridates II. 86.
- ↑ Ante annum 851 Danos Dublinio et regiuncula vicinia, quam Fingalliam vocamus, potitos esse, ex Historicis Hibernicis liquet. Ware Ant. Hibern. hos Johnstone l. c. p. 75.
- ↑ Annals of Ulster l. c. p. 64. — Flera sådana inbördes strider omtalas sedermera.
- ↑ Olave king of the Lochlanach came to Ireland; and all the Gáls submitted to him and he exacted contributions of the Irish. ibid. ad. ann. 852.
