Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
574
öfvervanns och dödades samma år, WestSaxernas konung, den store Alfred blef bragt till det yttersta, och hans rike till största delen af dessa fiender öfversvämmadt[1]. Den helige Edmunds död år 870 i striden med hedningarna omtalas af ett samtida vittne[2]. Alla de Engelska Krönikorna stämma deruti öfverens[3]: de fleste nämna Ingvar och Ubbe och deras bröder[4] ibland de förnämsta anförarna: flere omtala dem tillika såsom Lothbrocs söner; och, ehuru anledningen till anfallet förtäljes olika, ser man dock att en
- ↑ Florent. Wigorn. l. c. jfr. Simeon Dunelm. ap. Twysden p. 11 seq Chron. Saxonic. Ed. Gibson, pp. 78-82. — Joh. de Fordun Scotichron. L. IV. c. 16. citerad af Langebek Scriptt. Rer. Dan. T. V. p. 56.
- ↑ Asserus Shyreburnensis Ælfredi Regis Res Gestæ — dedicerad till K. Alfred — utgifven tillika med Walsinghams Krönika. London 1574. p. 9. Matthæus Westmonast. Flores Hist. 326, berättar att K. Alfred kallade till sig Munken Asserus från St. Davids Kloster i Wales för att af honom undervisas i vettenskaperna.
- ↑ Ett par uppgifva året 869.
- ↑ Ewlfo eller Evulfo (Ulf) samt Halsdene eller Healfdene (Halfdan) nämnas ock såsom Ingvars bröder. Jfr. Langebek l. c. T. V. pp. 7, 9. Den förre var äfven i Norden bekant såsom Ragnar Lodbroks son, ehuru Isländarne ej omtala hoom. I Anonymi Roskild. Chronicon ap. Langebek I. 374, heter det om Ivar
