Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
588
okunnighet än mer otrolig, och den mera historiska karakter, som mot slutet tydligen utmärker Ynglingasagan i hvad som rörer Sverige, visar att den historiska erinringen om den mellantid, som hade förflutit från Ynglingaslägtens fall i Sverige, tills den, efter några generationer, med Harald Hårfager förvärfvade väldet öfver hela Norrige, ej kunnat alldeles slockna. Flere Isländska ansedda slägter räknade sin härkomst till Ragnar Lodbrok[1], till hans söner och till de närmast följande Svenska Konungar, hvilkas tillvarelse, i den följd konungalängderna angifva, derigenom bestyrkes, fast man af de flesta ibland dessa kungar blott känner namnen. Sådana ätteledningar förekomma ifrån Björn
- ↑ Från hans dotter Alof, som blef gift med en Jarl i England. Jfr. Landnáma, p. 384. Döttrar af Ragnar Lodbrok omtalas ock i Engelska krönikor. Vid ett nederlag, som de Nordiske hedningar ledo 878, fick K. Alfred ibland bytet äfven deras berömda fana, som kallades Reafan, emedan en korp (Rafn) var derpå afbildad, (förmodligen sydd). Tre Lodbroks döttrar sägas på en förmiddag ha förfärdigat denna fana. De Nordiske hedningar ansågo den med vidskeplig vördnad, och spådde till seger eller nederlag, allt som korpen på fanan syntes dem flygande eller stillasittande. Asserus Shyburn. Ælfredi Regis res gest. p. 16. Såsom upplysande för Nordiska seder kan äfven anföras, att desse Hedningarnas dyraste ed aflades på en helig ring („on tham halgon beage”. Chron. Saxon. p. 83). Jfr. ofvanföre s. 195.
