Sida:Svea rikes häfder.djvu/628

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
600

Dessa omständigheter synas sammanstämma. — Den först nära 80 år derefter utkräfda hämnden, som medförde en ny hemsökning af just samma trakter[1], och egenteligen tyckes gjort Lodbroks namn i England berömdt, kan då ej eller ha blifvit utöfvad af hans söner, utan snarare af hans sonesöner; och skulle man finna en så länge uppskjuten nordisk blodshämnd osannolik, så kan detta hämndekrig blott vara en fortsättning af äldre nordiska anfall, hvilka alltifrån 830-talet i Engelska krönikorna åter nästan årligen omtalas, ehuru det fruktansvärdaste, ifrån år 867, egenteligen nämnes såsom föranledt af Lodbroks mord. — Derföre erkänna äfven de Engelska tideböckerna att anledningen till detta senare anfall berättades olika. Svårigheten att anförarne både i utländska och nordiska underrättelser kallas Lodbroks söner[2] och till en del ha samma namn löser sig äfven vid närmare skärskådande. Den egenteliga motsägelsen i hela detta ämne är emellan de gamla Isländska på inhemskt-nordiska berättelser grundade

  1. År 875. Simeon Dunelm. l. c. p. 15.
  2. Magr (Måg) betyder i det gamla Nordiska språket Son (t. ex. Valda megir Gjuka: „Gjukes söner (det) vålla.” Gudrunar Qu. st. 20. i den äldre Edda,) men också slägtinge i allmänhet, jfr. ofvanföre.