trovärdigheten af dessa uppgifter; hvilken af flera i ålderdomen betviflades; och anser Pytheas i obekanta saker så mycket mindre förtjena vitsord, som han äfven i de bekanta skall visat opålitlighet. Äro likväl de så kallade misstagen i det allmänt bekanta alla af samma beskaffenhet med dem, som Strabo sjelf hos honom vill uppvisa, och enligt förment bättre kännedom rätta; så följer af detta omdöme ingen ting annat, än att den sistnämnde, som i allmänhet är en mer afgörande än rättvis domare öfver sina föregångare[1], ännu mindre kände Norden af Europa, men dock tror sig berättigad att förkasta uppgifter, hvilka ej passade in med hans eget geografiska system. Hans förnämsta skäl är, att det land Pytheas omtalar skulle ligga utom den beboeliga verlden. I sjelfva verket, då de Gamle Geograferne bestämde redan 1712 timmars längsta dag för Germaniens norra kust[2],
- ↑ Så sätter han L. XI. p. 508 Homers och de gamle poeternas trovärdighet framför Herodots; och detta, sedan han nyss förut gjort Kaspiska Hafvet till en vik af Oceanen, hvarom likväl redan Historiens Fader visste bättre besked.
- ↑ Ptolomæus L. I. c. 23. Det är bekant, att de Gamle delade jorden ifrån Equatorn åt norr, eller tvertom, i klimater efter den längsta dagens olika längd. Det nordligaste klimat, med 17 timmars längsta dag, börjar hos Strabo ofvan
