skedde såsom i flera, att hvad som hade en bestämd verklighet i de första underrättelserna, förlorade den i följden, om föremålet var aflägse. Så var äfven Herodots Skythien hos honom bestämdt; hos de följande ett obestämdt namn för nordiska folk och länder[1]. De nyares gissningar om Thule ha slutat med att nästan sätta hela undersökningen, såsom anginge den ett fabelland, i vanrykte. Den äldsta berättelsen utmärker det likväl ej såsom sådant; och jag är ibland dem, som här i ålderdomens natt se den första ljusstråle kastad på Skandinavien. En tillräcklig uppmärksamhet på den första underrättelsen, och det sätt hvarpå den, enligt de Gamlas geografiska system, sedermera förstods eller missförstods, samt jämnförelsen med allmänt bekanta och ännu gällande naturförhållanden göra åtminstone denna mening afgjordt till den sannolikaste. Pytheas hade besökt Britannien, ehuru han sade sig ej kringseglat den: att han under en nordisk sommar seglat ännu högre upp, så långt, att solen synts uppgå blott få timmar efter hennes nedgång, kan slutas af en annan äfven bibehållen underrättelse. Barbarerne i Norden hade visat honom stället hvar Solen lägger sig; ty
- ↑ Schytarum nomen usquequaque transit in Sarmatas atque Germanos. Plin. L. IV. c. 12.
