lära tillsammans, hvarigenom masken får en krälande rörelse samt mycken spänstighet, och vätskornas omlopp i dess kropp fortskyndas. Verkningarne af dessa i 4 linier förenade fibrer yttra sig tydligast, om masken längsefter öppnas och dess inre delar uttagas, då hela huden hopdrager sig i en klump. Oaktadt denna hud är något tjock och dess yttre sida liksom ojemn af cirkelfibrerne, samt den inre luden och slemmig, lysa ändock de inre organerne igenom. Hufvudet, som finnes vid den ena smala ändan, utmärkes, vid noga påseende, af 3 små knölar kring en trekantig öppning, och kunna de liknas vid ett slags kniptänger, med hvilka masken häftar sig vid ludden i tarmarna, och genom sitt, inom munöppningen gömda, sugsnyte drar sin näring; och skulle denna mynning alldeles tillslutas, hvarigenom hufvudet blir hvassare, kan masken genomborra tarmhuden. Mindre spetsig är deremot stjerten, knappt märkligt inböjd, samt öppningen för näringskanalen eller anus, under buken ett par linier från ändan, liksom en på tveren gjord insänkning. Inelfvorna bestå af närings- och fortplantnings-organerna. Näringskanalen börjar från sugsnytet och löper fästad vid den undra linien hela kroppens längd igenom ända till stjerten, än röd, än pomeransgul, eller äfven blekröd, allt efter födan, och skall vara inuti rynkad. Fortplantnings-organerne äro olika hos könen, som kunna knappt sins emellan åtskiljas, om icke genom storleken, hvari honan äger företräde. Hanens delar bestå i ett trådlikt rör som omslingrar den förut nämda kanalen, och öfvergår i ett tjockare och rakare, samt slutas med en konisk spets i stjerten. Man har kallat den öfra delen sädeskärlen, och den nedra sädesblåsorna, fyllde af en genomskinlig vätska.
Honmasken äger på buklinien af sin större och tjockare kropp, 3 tum ifrån hufvudet en öppning som utmärker könet. Det är mynningen för moderslidan, som, inom kroppen utvidgad, delar sig i två horn, eller i en gaffellikt formerad lifmoder, hvars begge grenar löpa i oändliga krökningar kring näringskanalen ocn sluta sig omsider i de finaste trådar, samt utgöra från sin början mer än 12 gånger maskens längd. Blom och Odhelius hafva sett sådana knippen uthänga, utan tvifvel sedan bukhuden bruslit, på maskar som blifvit drifne från patienter. Ini dessa rör döljas eggen eller ämnet till dem. Klein har påstått
