Sida:Svensk Zoologi.djvu/163

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

N:O 17.

FJÄRILEN MACHAON.

PAPILIO Machaon. På Fr. Le grand porte-queue. På T. Schwalben-schwanz. Fenchelvogel, Königinnenpage. På H. Le page de la Reine-Vlinder

Vingarne lika färgade, svafvelgula, med mörka fläckar och kant; de bakre äro försedde med svans och ett brandgult vingöga med blå ring i inre och nedersta hörnet.

Linn. Syst. Nat Fd. Gmel. Tom. 1 Pars 5. p. 2238 n. 33. Cl. 4. Insecta. Ord. 3. Lepidoptera. Faun. Svec. n. 1931. — Fabr. Ent. Syst. 3. p. 30. n. 87 (Cl. VI. Glossata). — Cuvier Tabl. élém. p. 591. — Papil. d'Europe t. 1. f. 1. — Rœsel 1. p. 2. t. 1. — Sepp Niederl. Ins. 1. 2. 16. t. 5 — Jablonsk. Nat. Syst. Schmetterl. 3. p. 162. t. 45. f. 1. 2.




Med icke mindre beundran än nöje lånar man uppmärksamheten åt Fjällvingarne, hvilka, begåfvade med fyra fjällbetäckta vingar, en hoprullad tunga och en hårig kropp, utgöra en af de betydligaste flockar af Insektskaran. Betraktade i deras fullkomliga tillstånd, med hvilken skönhet och prakt äro icke ofta färgerna blandade på deras stoftfulla vingar som upplyfta dem i luftens regioner, för att af dem riktas med invånare liksom af fåglarne. Men låtom oss ett ögonblick skärskåda upphofvet af dessa lysande kräk och de förvandlingar de skola undergå, innan de, efter att ha uppfyllt deras bestämmelse att fortplanta sitt slägte, åter försvinna.

Kort tid eller ofta några timmar efter parningen, som nedanföre skall omtalas, lägga Fjällvingarnes honor deras egg från 100 till 1000 tals, och detta sker med den besynnerliga omsorg, som naturen synes hafva inplantat hos de fleste djur för deras affödas trefnad. Än förvaras da på sådana vexter, af hvilka larverne skola hämta deras föda, fastän föräldrarne njöto helt olika näringsämnen; än finnas de omsvepta med ett klibbigt eller hårigt ämne aom modern hyser i mängd inom sig; än fästas de på undra sidan af bladen eller i skrymslor för att skyddas mot vädrens åverkan, och alla dessa med flera förvarings-sätt äro så mycket nödigare, som makarne endast få dagar öfverlefva deras förening.

Således åt naturen lemnade, kläckas dessa bördiga egg inom längre eller kortare tid af solens värme, och de