Sida:Svensk Zoologi.djvu/210

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


ä6 grA-biiun fjäll-orm.

huden liksom de. Det gamla skinnet vänder sig om anda till anus, och stjerten drar sig sedan Dt som ur en slida. Deras föda består i insekter, maskar, sniglar och dylika blötare djur som de sluka utan att krossa dem. Septfontaines fann en flera tums lång daggmask i en såd«n orm som öppnades. Dm var ännu lefvande och krälade sin väg. Palmstrucfi såg också den af hvilken teckningen är tagen, uppkräka en sådan. De kunna emedlertid länge, sakna födan, och ännu efter flera veckors fastande behålla deras lifaktighet.

Deras rörelser äro qvicka, och förmå de till en del uppresa sig på den sammanrullade stjerten. S — z hade en fjällorm af denna art, innesluten i en temligen hög och med trängre öppning försedd finska, utur hvilken, efter flera dagars stillhet, han oförmodadt uppkröp samt nedföll från någon höjd utan att afbrytas, som eljest lält händer då han med våldsamhet vidröres. Han gör sig då, äfven jiär han retas, styf som en pinne och drar sig något tillsammans, hvarigenom musklerna spännas, och som fibrerna, hvaraf desse äro sammansatte, lält åtskiljas, så blir han skör och alspi inger, hvilket händer i synnerhet vid stjerten. Likväl är Kopparormen och Glasormen (Anguis ventrala) i Norra Amerika, för detta mer utmärkte än Ormslåen. Det är en löjlig fördom, som öfverallt och i flera länder varit lådande, att dessa ormar äro farliga för menniskor och kreatur. Likväl har naturen icke danat dem sådana; ty de äga inga tecken till gifttänder, och kunna äfven icke retas att såra. Lanrenli gjorde flera försök med dem. Han nödgades uppbryta munnen på ormen, och det luuilösa låret på en lefvande dufva fördes emellan hans tänder. Saliven kom i såret, men dufvan förblef lika frisk, utan att röna någon verkan af gift. Orphal berättar sig också sett barn leka med fjällormar utan minsta fara. Förmodligen hafva okunnigas misstag af Espingar eller sådana snarlika Fjällormarne, ofta beröfvat dessa deras menlösa natur, oaktadt den verkligen må göra dem värda ett mildare behandlande än det, som säkrare prof af skadlighet hos andra arter gjort nödvändigt att mot sådana »lofva.

fTab. ■— Ormen i naturlig storlek. — a. Tungan.