Sida:Svensk Zoologi.djvu/26

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
10
ELGHJORT.

se, som lång tid troddes om Elefanten, att dess ben voro utan knä och leder. Vilda folkslagen i N. Amerika anse Elgen såsom ett Djur af lycklig betydenhet, och den som ofta drömmer om detsamma, räknar på lång lifstid. De aga ock en tradition om en Elg af ofantlig storlek, som ej kan såras eller dödas, som har en arm lik en menniskas, som med lätthet vadar genom 4—5 alnars djup snö och som vistas liksom i ett Hof, hvarest han uppvaktas af vanliga Elgar, hvilka såsom lydiga Undersåtare uträtta hans Kongl. befallningar. (Jfr. Tilläg, om Behemot i Elef:s Natur. Hist. 8:o 1804). Desse Indianer så väl som många Européer, tro sig kunna bota kramp och fallandsot med hornet af Elgens klöfvar. För sådnna lättrogna, hvilar hoppet om lycklig utgång på berättelsen om Elgens gåfva, att dermed bota sig sjelf för sanma sjukdom. Man säger, att den jagade Elgen stundom faller under sitt lopp, och sådana fall tror man härröra af fallandsoten; det tillägges då, att Djuret med ena bakfotens klöf, rifver sig i hufvudet till dess blod visar sig, och då är sjukdomen botad. Af denna oriktiga gissning drog man den oväntade slutsats, att samma medel borde hos vårt slägte bota samma krämpa. Detta förtroende till ett kraftlöst medel är likväl icke besynnerligare än en ganska allvarsamt och icke längesedan meddelad berättelse af Alph. Leroy, om en grön sten från Oronokfloden, hvilken bunden på armen eller införd under huden, äfven skall gagna mot fallandsot. De som försökt begge medlen lära funnit deras verkan alldeles lika.

På åtskilliga ställen af jordklotets norra hälft har man funnit fossila, eller i jorden liggande, ofantligt stora horn, som man trott hafva tillhört Elgar. Men utan tvifvel äro de flesta lemningar af sådana Djur, som nu äro utdöda. (Jfr. Tilläg. om Behemot eller Mammot i Elef:s Nat. Hist. utgifven i Stockholm år 1804.

Tab. — figuren är tecknad efter den Elghane, som Hans Maj:t Konungen sistledit år om våren lät, tillika med en Elghona, föra lefvande till H. Kurfurst. Durchlauct i Bäyern. Dessa Elgar kommo lyckligen dit, men äro nu döda. Hanen var 3 år gammal.