Sida:Svensk Zoologi.djvu/26

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


IO

ELG-HJORT.

se, som läng tid troddes om Elefanten, att dess ben vor» utan knä och leder. Vilda folkslagen i N. Amerika anse Elgen såsom ett Djur af lycklig betydenhet, och den som ofta drömmer om detsamma, räknar på lång lifstid. De aga ock en tradition om en Elg af ofantlig storlek, som ej kan såras eller dödas, som har en arm Jik en menniskas, som med lätthet vadar genom 4-5 alnars djup sn» och som vistas liksom i ett Hof, hvarest han uppvaktas af vanliga Elgar, hvilka såsom lydiga Undersåtare uträtta hans Kongl, befallningar. (Jfr. Tillag, om Behemot i Elej:s Natur. Hut. 8:0 1804). Desse Indianer så väl som många Européer, tro sig kunna bota kramr och fallandsot med hornet af Elgens klöfvar. För sådnna lättrogna, hvilar hoppet om lycklig utgång på berättelsen om Elgens gåfva , att dermed bota sig sjelf lör sanma sjukdom. Man säger, att den jagade Elgen stundom Väller under sitt lopp, och sådana fall tror man härröra af lallandsoten; det tilllägges då, att Djuret med ena bakfotens klöf, rifver sig i hufvudet till dess blod visar sig, och då är sjukdomen botad. Af denna oriktiga gissning drog man den oväntade slutsats, att samma medel borde los vårt slägte bota samma krämpa. Detta förtroende till ett kraftlöst medel är liktal icke besynnerligare än en ganska allvarsamt och icke längesedan meddeliid berättelse al Alph. Leroy, om en grön sten från OronokHoden, hvilken bunden på ar.men eller införd under huden, äfven stall gagna mot fallandsot. De som försökt begge medlen lära funnit deras verkan alldeles lika.

På åtskilliga ställen af jordklotets norra hälft har man funnit fossila, eller i jorden liggande, ofantligt stora horn, som man trott hafva tillhört Elgar. Men utan tvifvel äro de flesta lemningar af sådana Djur, som nu äro utdöda. (Jfr. Tillag, om Behemot ellei Mammot i Elef:s Nat. Hist. utgifven i Stockholm år 1804V

Tab. — figuren är tecknad efter dtn Elghane, som Hans Maj:t Konungen sistledit år om våren lät, tillika med en Elghona, föra lefvande till H. Kurfurst. Durchlauct i Bayern. Dessa Elgar kommo lyckligen dit, men äro nu döda. Hanen var 3 år gammal.