Sida:Svensk Zoologi.djvu/266

24

HVASSBUK.

Höst-strömming. Lik den förra, men fås om hösten, mycket fet, med bredare rygg än vanligt och på hvilken skinnet är blåaktigt. Finnes endast med mjölke.
Sköt-strömming. Mindre och magrare, grå och full af mjölke eller rom. Den är merendels jemnstor, och håller sig blott på djupet, utgrund eller vid sjelfva hafsstränderna.
Not-strömming. Lösare men fetare och smärre än den sistnämde; har större hufvud, hvassare buk, liten mjölke och små rom. Är oftast gall och ojemn. Förekommer i vikar och elfmynningar, och fås blott med not, äfven som
Knif-strömming, eller som rättare kallas Hvassbuk. När denna blir synlig om sommaren, är det öfriga fisket mindre betydande.
Rödmage-strömming, en verklig afart af den sista, stackig och mycket fet med rödgult späck, rödgul rom och mjölke inom den tunna huden på magen, som genast efter fångsten brister då fettman uttränger, och duger derföre icke sur eller hård tillverkad. Framkommer sent på sommaren, då notfisket redan upphört.^[1].

På de orter der Strömmingsfisket i synnerhet idkas, såsom i Norrbotten, Roslagen och Vikbolands skären, äro desse förändringar bekante. De hålla sig mest efter största djupet. Der långgrundare vatten är, såsom närmare landet, blir strömmingen smärre och fisket deraf mindre. Dess samlingsställen, vanligen kallade sättningar^[2], äro ej alltid desamma. De vanligaste äro likväl vid utgrund i hafvet på jemn botten efter stränder som emottagas af utdjupet, icke för tverdjupa utanpå jemdrägtigt (medelmåttigt) djup; äfvenså vid bugter, uddar samt på grundsträckningar i djupa fjerdar, från 4—20 famnar, sällan deröfver.

↑ Sill, som endast i storleken skiljes från Vår- och Höstströmming, kan stundom fås i Östersjön på grund i någon fjärd för öppen hafssjö , äfven om sommaren der Notströmming söker land. Vid Nordmaling och Öregrund visar den sig, fast aldrig i mängd och sällan någon med rom, blott mjölke, och synes derföre icke här alstras och förökas, eller på lika sätt som i Vestersjön hafva sin vissa gång, lopp, tider och samlingsställen. Visst är, att Sill och Strömming, ehuru till arten (species) fullkomligt desamma, hvardera likväl särskilt fortplantas.
↑ Vid denna beskrifning har man ansett rättast att begagna alla de vid Strömmingsfisket öfliga termer och talesätt, oaktadt de i allmänt tal eljest icke förekomma.

[1] Sill, som endast i storleken skiljes från Vår- och Höstströmming, kan stundom fås i Östersjön på grund i någon fjärd för öppen hafssjö , äfven om sommaren der Notströmming söker land. Vid Nordmaling och Öregrund visar den sig, fast aldrig i mängd och sällan någon med rom, blott mjölke, och synes derföre icke här alstras och förökas, eller på lika sätt som i Vestersjön hafva sin vissa gång, lopp, tider och samlingsställen. Visst är, att Sill och Strömming, ehuru till arten (species) fullkomligt desamma, hvardera likväl särskilt fortplantas.

[2] Vid denna beskrifning har man ansett rättast att begagna alla de vid Strömmingsfisket öfliga termer och talesätt, oaktadt de i allmänt tal eljest icke förekomma.

[1]

[2]