Sida:Svensk Zoologi.djvu/266

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


24 HVASSBUK,

a. pöst-strömming. Lik den förra, men fås om hösten, mycket fet, med bredare rygg än vanligt och på hvilken skinnet är blåaktigt. Finnes endast med mjölke.

5. Sköt-strömming. Mindre och magrare, grå och full af mjölke eller rom. Den är merendels jemnstor, och håller sig blott på djupet, utgrund eller vid sjelfva hafsstränderna.

4. Not-strömming. Lösare men fetare och smärre än den

sistnämde; har större hufvud, hvassare buk, liten mjölke och små rom. Är oftast gali och ojemn. Förekommer i vikar och elfmynningar, och fås blott med not, äfven som

5. Knif-strömmin g, eller som rättare kallas Hvasshuk. Kär

denna blir synlig om sommaren, är det öfriga fisket mindre betydande.

6. RÖdmage strömming, en verklig afart af den sista, stac kig och mycket fet med rödgult späck, rödgul rom och mjölke inom den tunna huden på magen, som genast efter fångsten brister då fettman uttränger, ocfi duger derföre icke sur eller hård tillverkad. Ffamkönrmer sent på sommaren, då notfisket redan upphört. *]. På de orter der Strömmingsfisket i synnerhet idkas, såsom i Norrbotten, Roslager» och Vikbolands skären, äro desse förändringar bekante. De hålla sig mest eller största djupet. Der långgrundare vatten är, såsom närmare landet, blir strömmingen smärre och fisket deraf mindre. Dess samlingsställen , vanligen kalbide sättningar **), äro ej alltid desamma. De vanligaste äro likväl vid utgrund i hafvet på jemn botten efter stränder som emottagas af utdjupet, icke för tverdjupa utanpå jemdrägtigt (medelmåttigtj Bjup; äfvenså vid bugter, uddar samt på grundsträckningar i djupa fjerdar, från 4—2° famnar, sällan deröfver*.

  • ) Sill, som endast i storleken skiljes från Var- och Höstströmming,

kan stundom fås i Östersjön på grund i någon fjärd för öppen h^fssjö , äfven om sommaren der Norströmming söker land. Vid Nordmaling och Öregrund visar den sig, fast aldrig i mängd och sällan någon med rom, blott mjölke, och synes derföre icke här alstras och förökas, eller på lika sätt som i Vestersjön hafva sin vissa gång, lopp, tider och samlingsställen; Visst är, art Sill och Strömming, el utu till arten (species) fullkomligt desamma, hvardera likväl särskilt fortplantas.

    • ) Vid denna beskrifning har man ansett rättast alt begagna alla de

vid Strömmingsfisket öfliga termer och talesätt, oaktadt de i allnunt lal eljest icke förekomma.