N:O 31.
VANLIG BJÖRN.
URSUS Arctos. På F. Karhu. Nalli. Ohto. Ohtoinen. Kondjo. Wanhapoika. Isokullainen. På Fr. Ours. På E. Bear. På It. Orso. På T. Bär. På R. Medwediza. På Polsk. Niedzwiedz. På Norrsk. Bams. (Hanen), Bings (Honan).
Kroppen är till färgen merendels mörkbrun eller svart, med kort hals och stubbig svans. Utöronen äro rundade, uppstående och korta. Nosen tver och trynlik.
Linn Syst. nat. ed. Gmel. I. I. p. 100. — Faun. Su. n. 19. Cl. X. Mammalia. Ord. 5. Feræ. — Retz. Faun. Su. p. 24. — Thunb. Svensk. djur. s. 20. — Diss. de Urso. præs. Roberg. 1702. Ups. - Aldrovand. Quadr. digit. p. 117. — Buff. Hist. nat. 8. p. 248. t. 31. 32. — Schreb. Säugth. 3. s. 502. t. 139-140. — Pennant. Qvadr. p. 190. — Arct. Zool. I. p. 61. — Cuvier Tabl. élém. p. 111. (plantigrades). — Ménag. du Mus. d'H. nat. I. p. 178. tab. (2. p. 144.) — Fischerstr. Ekon. dict. 2. s. 43. — Krünitz Œc. Encycl. 3. s. 418. — Diderot Encycl. vol. 24. p. 194. — Pallas Reis. 2. s. 19. — Lepech. Reis. I. s. 19. — Georgi Reis. I. s. 135. — Stellers Kamschatk. s. 115. — Kerguel. Tremarek. Reis. in Alg. H. d. R. vol. 21. s. 55. —Raczynski Hist. nat. Pol. p. 228. — Leems Lappm. beskr. suppl. 64. — Orphal Jägerschule. I. s. 156. — Gadd œcon. beskr. öfv. Satakund. s. 63. — Nordholm Jemtlands djurfänge. diss. Ups. 1749. — Hillerströms Westmanl. Björn och Vargfänge. disp. Ups. 1750. — Fjellströms berättelse om Lapparnes Björnfänge. 1755.
Om de kalla klimaten af Jordklotet sakna Afrikas Lejon
och Hyäner, och Indiernas Tigrar och Panterdjur, så gaf
naturen dem Björnen, såsom främst bland rofdjuren i
Norden.
Under namnet af Björn förstå vi det slägte af stora fyrfotade djur, som i käkarne äga 6 framtänder, men i den nedre står andra paret af dessa något mer inåtböjdt än de öfriga. En stark kägelformig bete på hvar sida, samt nästintill bak efter denna, flera små tänder genom ett tomt mellanrum skilde från de egentliga oxeltänderna, af hvilka de främre äro något spetsiga, men de bakre med platt, knölig krona. Kroppen är tjock med kort svans, och under gåendet stödes nästan hela fotbladet pi jorden, och alla fötterna eller tassarna ha 5 tår utan frånskild tumme, nästan lika stora, beväpnade med hvassa, långa, hårda och krökta klor. Tungan är mjuk och slät,
