Hufvudet är täckt med större och mindre fjäll, som genom sina kanter formera liksom sprickor. Två omvändt äggformiga mörka fläckar, som med sina spetsar råkas och bakåt bilda en trubbig vinkel, gå tversöfver nacken. I denna vinkel börjas de hopbundna mörka fläckar, hvilka utgöra en bred linie , som långs åt ryggen på båda sidor är taggig och räcker till stjertens slut. På hvardera sidan är en annan dylik, hvars afrundade taggar passa in mellan de som tillhöra rygglinien. Ryggfjällen äro kölformiga eller ha midtpå och långs åt ett upphöjdt strek. Buken är ljusare stålgrå eller blåaktig och under halsen hvitare. Hanens stjert är något längre och tjockare än honans, och 3—4 tum lång på alns långa Ormhanar. Ögonen äro små, svarta med eldröd ögonring, försedda med ett slags ögonlock eller nickhud. Näsborrarne äro små, synlige öfver främre delen af öfra läppen, som på sidorna har svarta och hvita omvexlande fläckar; dessa äro vanligen mindre tydliga på nedre läppen. Tändernas antal är föränderligt; oftast finnas 28 i öfra och 24 i nedra käken; alltid finnas gift-tänder, 2—5 eller 4 på hvar sida i öfra käken, hvilka äro uddhvassa, ihåliga och öppna i båda ändar, samt kunna efter Djurets behag nedböjas bakåt eller uppresas. Bredvid dessa finnas 2—5 eller flera smärre, ämnade som det synes, att tillväxa och ersätta förlusten, då någon af de större skadas eller afbrytes. Då Ormen saknar alla dessa slags gift-tänder, är dess bett ej mera giftigt. I en egen blåsa, på hvardera sidan af hufvudet och under öfra käkens muskel, förvaras giftvätskan, som under musklens rörelse, pressas genom en egen kanal till gift-tandens bas, intränger der i tanden och utsläppes genom dess ihåliga udd i såret. Tungan, omgifven af en slida, kan utskjutas, är 2-klufven och tjenar att qvarhålla insekter och maskar, som Ormen stundom förtär. Käkarne kunna så åtskiljas, att Djur som äro 2—3 gånger tjockare än Ormen sjelf, efter hand hela kunna nedsväljas. Från hjernan i hufvudskålen och ryggmergen i alla ryggkotorna till stjertens slut, utgå nerverna till alla slags organer. Vid 145 ryggkotor, från nackbenet till stjertens början, fästas 290 refben, som omgifva inelfvorna, lifs- och fortplantnings-organerna. Stjertkotorna, med förlängda sido-utskott i stället lör refben, äro 25. Öfver tungan ligger luftstrupen, som har broskringar och förlorar sig i lungan, hvilken är tunn, genomskinlig, fingersbred, 7—8 tum lång och utan flikar. Under densamma ligger hjertat, stort som
