Sida:Svensk Zoologi.djvu/47

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
3
VANLIG MAKRILL

uttömningssorganet, faller den småningom in på medellinien och blir obetydligen kölformig, dock så att stjerten är nästan 4-kantig. Strålarnas antal i fenorna, ehuru föränderligt, har jag funnit vara vanligast i främsta Ryggfenan (1. R:fn) 11; i den andra (2. R:fn) 12; Småfenorna öfver och under stjerten äro 5 eller tillsamman 10 st.; Stjertfenan (St:fn) är 2-klufven, utspärrande, och hyser mellan 20 och 30 strålar eller ben, af hvilka de medlersta äro nästan omöjliga att räkna. Analfenan (An:fn) har 12 strålar, och dessutom framföre en fri, kort och stark tagg. Om kroppens längd delas i 3 lika delar, så finnes uttömningsorganet vid början af sista tredjedelen. Bukfenorna (B:f.) sitta tätt tillsamman, äro som vanligt 2, och ha hvardera 6 strålar. Bröstfenorna (Br:f.) hysa hvar för sig 19 strålar. Då Buken öppnas, träffas bukhinnan, som är svartaktig; magen, lik en säck, har vid nedra magmunnen många små, korta, trinda och trubbiga bihang, som omgifva den såsom en manchett. Hanens Mjölke och Honans Romsäckar äro 2:ne. Lefren är utan flikar, och Mjelten svartbrun. Tarmkanalen har 2:ne böjningar. Refbenen äro 11 på hvar sida, och de aflångt rundade ryggknotorna 51. Kroppens längd är högst ½ aln eller något deröfver; vanligen fås den något mindre, i synnerhet i Östersjön.

I Juni, Juli och Augusti månader fångas Makrill färnemligast i Nordsjön och Bohusläns skärgård, stundom i stor myckenhet vid berg och klippor, men träffas äfven i Östersjön och någon gång vid Finland. Den finnes äfven vid Marseille, Canar. Öarne, Surinam o. fl. st. Dess förnämsta föda år småfisk och i synnerhet ungar af Sill. Ibland ganska många Fiskare, som jag på flera orter inom Bohusläns skären rådfrågade, var blott en enda, som trodde att Makrillen åt Manéter (Medusæ); tvertom berättade andra, att om Manét genom en händelse fastnat på kroken, nappade icke Makrillen på betet, som tillika med Maneten satt derpå. Man håller för att utom Hvitling (Gad. Merlang.) äta fiskarne icke Maneter. För öfrigt är Makrill en glupsk rof-fisk, som lefver i flockar, flyttar på gifna årstider och ankommer fullväxt om våren till stränderna, för att emellan stenarna lägga sina ägg, söka tjenlig föda och tillika uppfylla andra Naturens afsigter. Så väl af Fiskare sam Författare berättas allmänt, att Makril-

5