Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/105

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


80 ÄTLIG SJÖBOHRE.

slå tätt tillhopa och vidga sig något öfver sferoidens rundning. Oesse ränder som man kallat Tegar (Areas), äro besatte med upphöjda större och mindre vårtor, tjenand» till fäste för de piggar som betacka djurets kropp. Emellan tegarne löpa andre ränder lika med dem, ofta liktom mer insänkte och få namn af Renar (Ambalacra), hvilka» yta är försedd med urgröpta prickar eller fina öppningar för de mellan tegarne i 5 par rader vidfästade eller utgående blekröda tentakler, med hvilka djuret spelar i vattnet och fasthåller säg med" temmelig styrka, samt framskrider lika åt alla sidor. Under detta röras äfren piggarne, fast icke alla på en gång, men öfverallt några utom medelpunkten, der de synas hvilande. Tentaklerna, lika tusende ihåliga sugrör, försedde med knapp på främre ändan liksom sjöstjernans, utsträcka sig Öfverallt, ofta dubbelt längre än de ömsom uppresta och nedfällda piggarne, och medelst deras rörelse till skiftes, än utskjutné än åter indragne, befordra det taggiga halfklotets framskridande under den spegelklara ytan. Men i samma ögonblick som djuret kommer ur sitt element, synas de icke mer, fastän piggarnes rörelser fortfara. Möjligtvis hafva de ock i allmänhet undgått deras uppmärksamhet som afbilda* djuret, emedan de på alla figurer saknas, helst tecknaren icke betraktat sitt föremål under vattnets yta.

På den plattare undre eller nedåt vettande delen af ballklotet sitter munnen i medelpunkten och beslår af 5 lancettlik», inåt plana och utåt något convexa, i Skant tittande tänder, hvilka, härda och benaktiga, formera sammanslutne en käglelik spets, men kunna vidgas och förenas efter djurets behag. En köttaklig hinna omger munnen och liksom tillskapar käglans bas, hvarå 5 par hål eller papiller upptäckas, af hvilka en sitter midteraot hvarje mellanrum af de nämde tändeme, hvarmed djuret förmår, att under munnens rörelser omfatta en knappnål och hålla sig med den styrka, att det i vertikal (tällning bär sin egen tyngd. Näst utomkring den köttiga omkretsen af munnen är en snnen cirkel vid hvilken piggar och tentakler börja. Det är att anmärka, alt då djuret kommer på rv£S> l3ena de dervarande tentakler, att likt fötter göra första bemödandet till ställningens förändrande, dernäst «rbeta de på sidan och så småningom do öfrige tills kullbyttan sker och mannen kommer i sitt naturliga läge. Måhända gagna de äfven att varna för en hotande fara. Kring munnen, der ytan stundom är plan, stundom ko-