N:O 50.
GÖKTYTA.
JYNX Torquilla. Tyta. Sädgök. På Finska Käenpiika. På Fr. Torcol. På E. Wryneck. På T. Drehals. Natterwindel. På Sp. Torcecuello. På It. Collotorto. På D. Giögtyte. På N. Saagouk. På R. Krutiholowa. På P. Kretoglow.
Är gråaktig till färgen och fläckig, med svarta, vågiga tverband på Stjertpennorna.
Linn. Syst. Nat. Ed Gmel. 1. 2. p. 423. — Faun. Svec. p. 34- Tab. 1.
Cl. 2. Aves. Ord. 2. Picæ. — Amoen. Acad. 4. p. 504. — Retz Faun.
Svec. p. 100. Penn. Brit. Zool. 1. p. 137. — Buff. Av. 7. p. 84. Briss.
Av. 4. p. 4. Lath. Syn. 1. 2. p. 548. Ind. p. 223. — Aristot. Hist. Anim.
2. 12. Aldrov. Orn. 1. 863. — Schwenkf. Av. Siles. p. 357.
Då Hökarnes familj, vid första åsynen, rättvisar den
analogi som von Linnés rika snille fann emellan dem och
rofdjuren bland de däggande, så skänker oss äfven
Skatornas många rimliga bevis, att i deras lynnen upptäcka
ett slags likhet med djurrikets Förstår (Primates). Se der,
å ena sidan t. e. Condoren, svingande sig öfver
Andesryggens högsta spetsar, nedrusa med åskans fart öfver det
rådjur hans skarpblick uppspanat i dälden; — den
tigerfläckade Harpyen, som i nedfallandet ur luftens regioner
klyfver sitt rof, — än Fiskörnen, som lyftar stora Gäddan
ur det våta djupet, — än den i det öde tornet intill
midnatten gömde Ufven, mössens väldiga jägare; — än
Varfågel, som uppspikar Torndyfveln och Gräshoppan på
slånbuskens piggar; — å den andra öfvertygas vi om
förmågan att härma menniskorösten hos Papegojorna, om
läraktighet hos Korpen och det listiga anlaget hos Skatan.
Vid ett mindre vettenskapligt skärskådande torde man
kanske anse några af de så kallade skatornas slägten ha
större anspråk till en plats bland roffåglarne, men desse
sednares näbb försedd vid sidorna af öfre käken med ett
tandlikt utskott, erbjuder ett lätt skiljetecken från de
förra, hos hvilka näbben, ryggad och ofvanpå kullrig,
alldeles saknar detta. Äfven fötterne, ehuru stundom starkt
danade, äga icke dessa krökta klor som vittna om
Hökarnes bestämmelse. Det förekommer emedlertid hos
Skatorna en större skiljaktighet i näbb och fötter än hos
andra familjer af fågelskaran. Den förra än mer eller
mindre krökt, än rak, äfven som hos somlige sågkantad eller
