Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/122

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


5o. GÖKTYTA.

JYNX Tohqcili.a. Tyta. Sitdgoh. På Finska Käenpitka.

På Fr. Torcol. På E. Wryneck. På T. DreMiah, Å'ac Cermndel. På Sp. Tårenen ello. På It. Colhtarto. På D.

Giifgtyte, På N. Saagoitk. På 11. Krutiltolowa. På P.

tireloglöw.

Är gråaktig till färgen och fläckig, med svarta, vågiga tverhand på Stjertpennorna.

Linn. Syst. Nat. Ed Gmel. i. i. p 4?3. — Faun. Svsc. p. 34- Tab. t. Cl.*. Atf.j. Ord. a. Pici). — Arnö en. Acnd. 4. p. 5o4. — Jletc Faun, Svec. p. 100. Psnn. Blir. Zool. 1. p. 1I7. — Ruff. Av. 7. p- 84. JJ'*". At- 4. p- 4- Latli. Syn. r. a. p. 5.(8 I"nd. p. aaj — Ariitot, Hist. Anim. a. la. Aldran. Orn. i. 863. — Schwenlf. Ar. Silej. ji. 357.

n

L^å Hökarnes familj, vid första åsynen , rattvisar den analogi som von I.ismis rika snille fann emellan dem och rofdjuren bland de däggande, så skänker oss äfven Skatornas inånga rimliga bevis, ntl i deras lynnen upptäcka ett slags likhet med djurrikets Förstår (Primates). Seder, å ena sidan t. e, Condoren, svingande sig öfver Andesryggens liögsta spetsar, nedrusa med åskans fart öfver det rådjur hans skarpblick uppspanat i dälden; —den tigerliäckade Harpyen, som i nedfallandet isr luftens regioner klyfver sitt iof', — än Fiskörnen, som lyltar stora Gäddaa ur det väta djupet, — än den i det Öde tornet intill midnatten gömde Ufven, mössens väldiga jägare; — än Varfågel , som uppspikar Torndyfveln och Gräshoppan på slänbuskens piggar; — å den andra öfvertygas vi om förmågan atL härma menniskorösten lios Papegojorna, om läraktighet hos Korpen or Ii det listiga anlaget hos Skatan. Vid ett mindro vettenskapligt skärskådande toide man kanske anse några af de så kallade skatornas slägten ha större anspråk ull en plats bland roffåglarne, men desse sednäres näbb försedd vid sidorna af öfre käken med ett tandiikt utskott, erbjuder ett lätt skiljetecken från de förra, hos Itvilkn näbben, ryggad och ofvanpå kullrig, alldeles saknar detta. Äfven ionerna, elinru stundom starkt danade, äga icke dessa krökta klor som vittna om Hukarnes bestämmelse. Det förekommer emedlertid lios ofoztorna en större skiljaktighet i näbb och fötter än hos andra familjer af fågelskaran. Der. förra än mer eller mindre krökt, äa rak, äfven som hos somlige sågkantad eller