Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/123

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


56

OÖKTYTA.

slät-kantig eller knöfig, tillika med en sällssmt skapad tnnga, ge i förening med de efter deras ekonomi på särskilt sätt formade fötter T otvifvelakliga kännemärken för familjens talrika slägter. Således utmärker sig Tytan med sin. nästan trinda, spetsiga näbb, sina nthålkade rtalma näsborrar , sin trinda, långa, masldika lunga, och durs klifvande fötter. Väl hafva egenskapen af dessa sistnämde äfven som näbbens form fordom gjort hemte till samslägting med Göken; men denne, ehuru nära befryndad r visar oss, vid närmare granskning, sin säkra åtskillnad i beskaffenheten af tunga och näsborrar, alt förliga- äfven, det egna i dess hushållning.

Tytan, eller som hon vanligen Kallas Gok-tytä, är af en åker-lärkas storlek, i längden ungefär 7 tum, och emellan de utbredda vingspetsarne n , samt i vigten a£ lod. Näbben^g linier lång, ärspptsig, nästan vigglik , och knappt märkbart kullrig samt näsborrarna vid basen- smala, aflånga, conkava, tätt jemte hvarandra sittande. Tungan liknar den hos Hachspiharne (Pici), mycket läng, trind med bruskaktig spets på ändan, och till hvars utskjutande a:ne muskler sitta nederst vid sidorna, omfattande luftstrupen och gä omkring hufvudet för att fästa sig i pannan. Den gula Iris skönjes genast på det gråaktiga hufvudet, hvilket äfvensom halsen prydes med smala, vågipa, hvita och bruna tverränder, En mörkare linie går från näbben genom Ögonen och något ,ned åt halsens si* dor. fin bredare rand löper ocksä från nacken utföre åt ryggen,, som är grå och svartfläckig med ljusare blanningar. Bröstet har deremot en- blekbrun eller i gult stötande färg med svarta spetsade fläckar. Under buken sesljusare ränder i- vågor. Vingpennorna äro svartbruna, äfven med ljusare tverstrek, mest synlige då vingarne äro1 Mmraanslulne. 10 lika stora pennor tillhöra stjerten, böjr iioa, rundade i ändarne, grå, och mörkt brunspräckliga med- 4 breda svarta band på tveren, utom en mycket kort »elv knappt märklig vid sidorna. Ben och fötter äro mörkgrå med a bakåt och lika många framåt stående tär, son» hos de med kliffötter försedda fåglar. I- allmänhet är honan blekare och mer grå än hanen. Föröfrigt synes naturen i den sköna schatteringen af denna fågelns fjädrar hafva ersatt det bristande i glans och lysande färger, sota tlea tyckes slösat på. många andra.