Hoppa till innehållet

Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/126

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
59
GÖKTYTA.

kraft man önskade vinna. Äfven än i dag vid Ganges åbräddar, vecklar den kärlekssjuka Mogolern tungan af en fågel, lik Tytan, inom bladen af den sjelfrörliga klöfvern[1], och bereder deraf en talisman, som efter hans förhoppning bör göra honom lycklig vid mötet af hans älskarinna.

Verkligare nytta påstås kunna göras af Tytan i köket. Fetare mot slutet af sommaren skall hennes kött bli välsmakligt, och fångas derföre i Aug. månad så väl i Frankrike som Italien, och lånar ofta namn af Ortolan, en kramsfågel, vanligt mycket värderad; och fågelfängarne, inbillningsfulle att köttet smittas med smak af myror, bortrycka sorgfälligt tungan på de nyligen fångade.

Svårigheten att föda Tytan i bur, gör det nästan omöjligt att länge behålla henne lefvande. Hon svälter merendels ihjel. Med en massa af bröd och ost blandad, har det lyckats någon tid med ungar, men de ha omsider vägrat denna kost; äfven myror fann Gesner icke tillräckliga.


Tab. — Fågeln i naturlig storlek, tecknad efter nat. Hufvudet särskilt med utdragen tunga.



  1. Hedysarum gyrens. Linn. den märkvärdigaste af alla sensitiva vexter.