Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/130

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


57. . SVART HUGG-ORM.

GOLU BER Prrstrh. Bose. På Fr. Dikade, Vipire noire. På T. Scliwarlze Otter.

Hela /troppen är svart utan fläckar. Kindkanten och läpparne äro hvitspräcklige.

Linn", Syst. Nat. cd. Gmel. I, 3. p. togr. Faun. Sr. p. 104. Cl. 5. Amphibia. Ord. a. Sarpents*. — t\itz. Faun. Sr. p. »93. Laurent. Syn. p. 99. t. 4- f. 1. p- '88. — tink i Voigts Maga*. la. p. ag5. Eechjtrin Uebers. »ön La Cepide Amphlb. 5-—? — Sturm Deuuchl. Faun. 4. Helt.

v_ym Naturen sparsammare smyckat en del af sina alster, bär likväl deras samm insättning allestädes fullkomlig. helens stämpel, och det fula ar stundom icke mindre Beundransvärdt än skönheten. En i inbildningen grundad farhåga har gifvit Amfvbierna i allmänhet obehagliga tillmälen. Sjelfva uttrycket af formen hos dem är merendels lika ufjnärkt som rysligt; äfven då de finnas prydde med l\sande färger, föreställer man sig något osäkert., misstänkt och vidrigt i deras rörelser och blickar.

Härtill kommer en viss oangenäm lukt, den somlige utdunsta; den kalla nnknu kroppen, det hväsande ljudet, den ofta tröga och släpande gången — alla rimliga orsaker ti!i aflägsnande från sådana föremål, än mindre underligt, när ett lios dem förmödadt gift fullkomnar, den vedervilja de flesta menniskor hysa Jör dem. Och m3 hända, är det äfven tn af de visa inrättningame i Naturen, en varnande anledning att icke oförsigtigt nalkas den möjliga faran.

Bland Hocknrne af de med ryggknotor försedda djur, finner Naturforskaren väl inga lättare skiljemärken än i den som innefattar Ormarne. — Utan lemmar, liksom Fi. skarne, äga de i stället för dessas gälar, verkliga lungor lör andedrägten. De sakna emedlertid bröstben och ögonlock , hvilkn deremot finnas hos de öfriga Vid. törsta anblicken röjes föga olikhet i Ormarnes skepnad, men delos yta visar genast en märkvärdig åtskillnad dr m emellan. Betäckningen af huden är antingen öfverallt likformig, eller som hus andra, under buk och stjert af olika luihållande, hvilket liksom utstakar inom sjelfva flocken en natmlig gräns, bekräftad genom äfvenså vigtiga skiijakiighe-