Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/131

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


48

8VAHT HWGG-ORM,

ter i organisationen af käkarne- Desse särskilt danade hos de förre, kunna icke så vidgas som de sednares, iiviU ka, af annan beskaffenhet, ge deras ägare förmåga, att svälja kroppar vida större än tleras egen, alldeles omoj Jigt för de törstnämde, som dessutom sakna de andres dubbla tandrader, och de dem ofia lilliörande, rörliga och ihåliga gift-tänder. Redan vid liistorien om den allmänna flugtt-grmen är så väl detta som anatomien af Ormarne i korthet anfördt. Vi önska nu, att näst före detaljen af en annan art, än en gäng fasta uppmäj ksamheten vid den egenskap, som gör så mång* af dess likar fruktuns. värde.

Gifttänderne äro, hos de Ormar hvilka äga dem, liksom analoga nitd Bitarne hos de däggande djuren, & ömse sidor af öfra käken nedtill omgilne med ett päronformigt giftgömme och en llngrund körtel, hvarur dess flytande innehåll, pressadt under hugget, löper från roten af den ihåliga tanden, såsom i en kanal, ut genom dess vid sidan öppna spets. Flere smärre tänder upptäckas också hos någre', kring basen af den större, hvilka, i händelse af dennas förlust, äro lika vådlige. Det 5r emedlertid genom förstörande af dessa mord-redskap, som de i Orienten öfverallt sedde gycklare kunna, åtminstone till en viss tid, utan fara handtera de fruktansvärdaste tf dessa odjur.

Sjelfva gift-vätskan, som en Fontana, Caste m. (t. sä' noggrant undersökt, visar intet tecken lill syra eller Alkali, blandar sig lätt med vatten eller sprit, är lill färgen blekgul eller hvitaktig, såsom flyiande något klibbig; men torkad får den likhet af gult harts, som mörknar med tiden och blir svårlöstare. Den äger ingen lukt, ingen smak, om icke liksom något felaktig, ofta utan minsta rctelse på tungan; ibland åter så skarp, att äfven orsaka stelhet och känslolöshet. 1 mindre mängd nedsvälja, nr följden deraf ingen. Mefl i synnerhet ingjuten i blodrören eller inympad i ett sår, är dess verkan grym, i mån elter dess ursprung från olika Orm-slag, äfven efter skiljaktighet i ålder, årstiden, och i synnerhet himmelsstrecket.

Någre ha föreställt sig denna åverkan säsom blott mekanisk. af tänderna, eller som ett slags retning på hnd och nerver; men äfven utan våld bibragt, visar giftet samma symtomer. Saliven är ock lika litet orsaken som djurets utomordentligt beska galla, utan det beror ensamt af des

vätska,