fiender. De sednare Förtära, enligt Pennants intyg, en stor mängd Lumpfisk på kusten af Sutherland i England. De uttömda fiskskinnen uppflyta der hoptals till stränderna, och det är lätt att urskilja stället der skälar haft sådant gästebud, emedan vattnet af den inblandade tranen är der vanligen lugnt, liksom man af erfarenheten känner oljors egenskap att stilla de upprörda hafsvågorna och jemna dem.
Men Lumpen skattar ock betydligt till menniskan. På Island fångas han i myckenhet och ätes der både färsk, torkad och insaltad, och utgör tillika en handelsvara. Fångsten sker vanligen med nät, särdeles då Lax och Torsk hemsökas. I Östersjön förekommer han stundom åt den Pommerska sidan, och tages tillfälligtvis på flundre- och strömmings-garn. Men som han äger ett löst, slemmigt och osmakligt kött, brukas han sällan som födämne, utan till fiskbete, mest för helgflundror. Man har likväl anmärkt, att de med röda fenor och bukar äro bättre till smaken än de med blekare. Isländarne kalla den insaltade Rundemage, hvilken antingen stekt, eller kokad i sur vassla, anses af dem både brukbar och smaklig. På de till torkning ärnade, afskäras hufvud, fenor och den tunnare delen af buken. Grönländaren, hvilken älskar tranfetman som en kräslighet, finner också Lumpen förträfflig; i synnerhet användes rommen, kokad till gröt. På några ställen i England stufvas fisken som karp, men hålles för sin löshet i ringa värde.
Tab. föreställer en sådan fisk af mindre storlek; — till
höger ses ett utkast af honom, sedd underifrån — till
venster genomskärningen. — Allt tecknadt efter naturen
i Vestra skärgården, af R. o. R. Palmstruch.
