Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/140

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


iUMP-FISK. JI

utföre, mon simmar så mycket sämre, helst det alltid sker på tveren.

Benen i fiskens kropp äro broskaktiga och gröna. Efl kort men mycket vid bukrymd innesluter tn tarmkanal, hvilken Bloch fann hos en Lump af 9 tums längd, och som hel och hållen vägde 6'£ mark, vara elfva fot lång, med många krökningar och mot ändan omsider utvidgad f samt fästad vid kexet (mesenterium) liksom hos de fyrfotade djuren. Vid dess början är den omgifven med S bihang, ej enkla som hos fiskar i allmänhet, utan grenande sig, och desse äter i andra delar, så att deras antal uppgår ända till 40, och ändå hvar och en af 2—3 tums storlek. Hela längden uigör åtminstone G fot; och lägger man nu till den förenämda långa tarmen, så synes det Jör den njutna födan bestämda rummet vara G—7 gånger större ön hela kroppen. Det är, som Bloch säger, ett ovanligt fenomen hos fiskar. Men naturen gjorde det visserligen icke förgäfves. Fisken, ehuru rofdjur i sitt slag, är, som förut sades, dålig simmare. Han blef derföre på detta sätt organiserad, att de näringsämnen, som blott sparsamt af honom kunna uppsnappas, måtte så mycket längre qvarhållas i tarmarne, och tjena honom till uppehälle. Lefvern är rund, stor och sitter helt nära magmunnen, Mjurarne äro äfven stora och hjertat trekantigt utgöres af en tunn muskulös hud. Simblåsa, som Willtighfjy nekar att verkligen finnas, har likväl Bloch sett och anmärkt. I synnerhet föreföllo honom de z;ne eggstockarne beundransvärde hos samma fisk. De voro b' tum fSnga, 4 tum breda och en tum tjocka. Rommen vägde ensam a # och 1 lod (nästan £ af hela fiskens tyngd), och innehöll 307,700 orangegula egg, litet större än valmofrön. Förmodligen voro dock flera redan afgångna, helst eggpassagen är vid och utstående, samt rommen mycket lös. Häraf kan lätt slutas till fiskens bördighet. I Maj månad ]eker han. För öfrigt uppehåller han sig liksom Qvabborna (Lophii) på mindre öppna ställen i hafvet, såsom bakom klippor och höjder, der han gömd och biträdd af sin medelst elementets tillhjelp utmärkt fina hörsel förmåga, försåtligt uppassar sådana föremål af småfisk och sjökräk, äfven dem med skal, som böljorna föra i dess grannskap. Hajar och dylika glupande varelser hålla honom deremot sträng räkning lör hans rofiynne, och man påslår^ att äfven Uttrar och Skalar äro biand hans värsta