Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/154

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


BINNIKEMASK, 85

daning förmodas. Hvad åter naringiorganerna beträffar, äro de nästan så skiljaktiga som sjelfva slägterna. Man ser en verklig tarmkanal hos somliga, medan andra äga intet tecken till en sådan. Födnn upphämtas dels genom munnen, snytet eller sugrören, dels genom huden, medelst de kärl som dermed hafva gemenskap. Afskrndet uttömmes genom en egen öppning hos några, troligen snålare inhy. seskrak. De flesta åter hafva ingen, och njuta säkert mer assimilerade näringsdelar, hvilka, kanske, snarare absorberas, än på vanligt sätt emottagas.

Men icke mindre mångfald företer sig vid blicken på lnstestinal-kräkens köndelar, hvilka lätt upptäckas hos de första familjerna, der könen äro verkligen åtskilda. I den tredje och fjerde familjen äro de förenade hos ett och samma löremål, eller hvarje art tvåkönad (androgyna). Deremot träfias icke nfigot spår till könskiiluad uti den femte och, möjligtvis, äro de slägterna asexuele? Ifrån dtlarnas olikhet hos de förra liar man också slutat till parningssätien, hvarvid eggslocken hos honan, samt effödans utveckling icke undgått det forskande ögal, Fostren komma, hos en del, redan bildade fiån modern; hos andra antaga eggen först eltfråi den djurfarm som tillkommer dem. F.fler naturen af" sin art uppnår hvar och en» förr eller senare, sin afmätta vidd, hvilken likväl mindre sorgfällige granskare inbillat sig såsom utan gränser. Att bestämma dessa djurens varaktighet., j;r fåfängt; emedlertid förhåller sig detta säkert olika, äfven hvad tillvexten af föilorade delar (reprodurtion) nnjjår; en sats, fordom allmänt, men nu mindre gynnad, helst uppgifterne ännu sakna bekräftelse.

Mängden af dessa kräk gör det allmänna kringspridandet ef dem sannolik; den är icke heller mindre verklig. Ty, utom det, att vissa trakter äro för en del mer utmärkte, torde det finnas snart sagdt intet slägte ibland de så kallade fullkomligare djuren, som icke måste hysa något eget, sällan gemensamt, slag af dessa deras invånare, ja stundom flera, efter den olika vistelse-ort som naturen bestämt för dem: i hjernan, lungorna, lefvern, njurarna, magen, tarmarna, gäll- och nrinblåsan, musklerna och i sjelfva bloden *); med ett ord: det gifves knappt något ställe

') Prof. Rudolph) fann t. ex. i en and* Loni (Colymbus septentriontlis) som öppnades, icke mindre Sn g särskilta Masksiögten , ocluf somliga Itor mängd i de inre dalarne tf fågelns kropp! Hilt. Entoz. I. p. 457.