Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/177

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
94
SPARFUGLA.

Så beskaffad, synes Sparfuglan tillräckligen skild ifrån en annan art, som stundom under lika benämning förekommit i fågelsamlingar. En för Nordens Natural-historie för tidigt mistad författare, Doct. Tengmalm, har visat[1], att den, äfven förblandad med S. funarea, är fordna Ornithologers S. Noctua. I ett berömdt systematiskt verk bär den ock vår Landsmans namn. Hon skiljer sig ifrån Sparfuglan, såsom något större, längre och tjockare, hvit omkring ögonen, och med hvita runda fläckar på ryggen, samt vingpennorna på yttra sidan tärningsvis och till skiftes hvita och mörka, äfvensom de främste på yttre brädden tydligt sågtandade.

Titi skillnad ifrån andra inhemska kallas hon Perlugla. De gamle Grekerne kände henne, och såsom en af de flyttfåglar, hvilka tidtals besökte Athen, hvaraf det Latinska ordspråket upkommit: Noctuas Athenas mittere. Stewart, en Engelsman, som i denna fordom berömda stad forskat uti dess urgamla minnesmärken, såg Perluglor flocktals i April dit ankomma och om hösten åter bortfara. Detta har gifvit den sannolikaste anledning, att det var denna Ugla, som helgades Minerva, i Minervas egen stad. Fågeln är för öfrigt icke sällsynt i de flesta Europeiska länder, liksom i Norra Asien och den deremot svarande delen af America.

Hvad Sparfuglan åter vidkommer, torde hon icke vara mindre allmän, såsom sedd, utom i Norden, också i Österrike, Preussen och Italien, och säges derjemte vara funnen i Nya Skottland. Om dennas hushållning är för öfrigt icke mycket att anföra. Sitt bo gör hon i gamla, ihåliga träd, och lägger vanligen 4 små hvita egg. Möss och syrsor höra till hennes matordning, och troligen skonar hon icke småfåglar, om de kunna ertappas. Hennes jagningstid är just om morgnarne i gryningen, då hon vanligen ger sig tillkänna genom ett ganska gällt ljud, medelst hvars härmande hon skall kunna lockas, äfven på långt afstånd.


Tabellen föreställer en Sparfugla, hälften mindre än i den naturliga storlek, i hvilken hon stundom träffas.


  1. Kongl. V. Akad. Handl. 1795, 2. 257. Dess Synonymer äro;
    • Strix funerea. Faun. Sv. p. 2S.
    • Strix Tengmalmi. Gmel. Syst. Nat. 1. 291. Lath. Ind. Orn. I. p. 63.
    • Strix Noctua. Retz. Faun. Sv.
    • Noctua. Aldrov. Orn. 8. 7. Jonst. de Av. p. 51.
    •  Major. Rudb. Foglar.
    • The little Owl. Latham, Pennant, Lewin.
    • Cheveche. Buff. Ois. I. 377.
    • Petite Chouette, Briss. Orn. 1. 514. 5.