Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/188

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


RoTSTJIPA. 55

strålar t dess fena. Alla äro mer och mindre g en om sk i :i liga,* målade med hvita och svarta fläckar hos honan; hanens åter äro ibland cattnosinsröda. Strålarne synas öfverallt odelta.

Vid inälfvornas bctrackfande befinnes magen i form af ett V med spetsen, vänd nedåt och öpnar fig ofvantill i en stor och med fiere fållar på längden försedd wagitrupc. Tarmkanalen är ungefär 4 tum läng , och ligger 13-4 S-formiga vridningar. Kring pylorus sitta 8 masklikt krökte cylindriske bihang, af olika längd och betäcka magen till en del. Lefrén är slor , knapt delad eller med tydeliga lober, än ljusgul, än orangefärgad eller ock hvitaktig, med en eggrund gallblåsa på un. dre sidan vid magen. Njurarne ligga å ömse sidor af ryggraden och sluta sig i en vid urinblåsa. För öfrigt är både Mjölke och Rommassan dubbel, och på hvar sida om buken sitta 10 refben och i ryggraden 35 kotor,

Man har tillagt denne fisk en särdeles egenskap, alt dä han gripes ge ett slags ljud ifrån-sig, i följe hvaraf namnet Seemurrer dier Kiturrhahn skall härleda sig. Detta läte upkommcr förmodeligen af ett hastigt utflåsande af det iusupna vattnet, äfven som af luften ur simblåsan, och är således en Verkan af kroppens hastiga hopdragande: dylikt märkes ock hos andra fiskar (t. e, såsom Cobitis, Trigtae och Zeus-arter), Från samma grund måste sökas orsaken till en föregifven darrning i handen, som sfcall märkas vid munnens första öpnande och utspärrandet af fenorne då fisken gripes,

Han simmar mycket fort, hvartill säkert de stora fenorne bidraga. Sommartiden besöker han kusterae, men håller sig om vintren på djupet. Af naturen djerf, är han för sin glupskhet oförsigtig, hvarföre han tar lätt pl krok och bete, Eljest är han tilltagsen nog att angripa större fiskar än han sjelf, och skonar icke eller kräftor; emedlertid äro sill, sniålax och dylika hans vanliga föda. Vid fångsten af Torsk följer han ofta med i nätet under jagten efter detnv

Lektiden är i December och Janusrii månader, då eggen, som äro rödaktige, afsättas hoptals emellan tång och sjögräs, förmodeligen utan att modren visar dem samma omvårdnad som hennes slägtinge Hornsimpau ger åt sina, i det hon ligger på dem ända tills kläckningcn, I sanning besynnerligt fenomen i fiskarnes historia!

RÖtsimpan ätes icke på alla ställen. Pl somlige vid vår södra kust flås den och begagnas såsom rätt brukbar. Vid de Tyska åter hålles hon för svinmat. Inbillningen om faran af styngen från taggarne, må äfven på sina ställen vålla fiskens ratande, och från forntiden tilldelt hocam Skorpions namn